L.S Story

Jag har hittat en kasse med pappas texter från tonåren. Han flyttade från Kalix till Stockholm när han var femton och jobbade som tryckare. Dagboksanteckningarna är skrivna på maskin, på gulnade papper.

1 december, onsdag, 1954. De mörka, fuktiga morgnarna undergräver hälsan. Jag var hyper-hes på morgon. Det enda ljud jag kunde frambringa var ett maktlöst väsande och en vissling. Men jag är ju ensam på tåget. Pratar aldrig med någon mittemot och skrattar ihjäl tiden. Jag sitter som den stumme åskådaren och låter ögonen leva. Jag väcker inte uppseende när jag tar stationstrappan i tre språng och sprintar bort mot 4:ans hållplats för det gör alla andra. Medelålders män med fladdrande trenchcoats. Utblommade kvinnor med snedtrampade skor. Unga kvinnor med små kjolsstympade steg.

Tid: 17.30. Plats: Odenplan. En mätt sjuttonåring står och visslar Johnny Guitar med en växande indigation över att fyran dröjer och han sannolikt missar 17.45-tåget. Den lilla själen med problemsåren och fördomsbandagen vrider sig i förtvivlan. Ett rasslande på perrongen! En blind man med den trevande käppen. En välvårdad man med ett paket Tulo. Jag kämpar mot men medlidandet börjar klibba igen mitt späda bröst. Och fyran larmar in och suger in en klump folk. Den blindes, vita, trevande hand kryper över min rygg. Hans lilla stympade värld. Oemottaglig för skönhet. Troligtvis med en ihjälsvulten sexualdrift.

Tid: 18.25. Plats: Österskärstågets II:a vagn. En duffelrock och en svart basker med 18-åriga polisonger sveper förbi. En fladdrande grå kappa. Tung parfymslöja. Och flickan med det stripiga håret och de blå ögonen sveper förbi. Hon har alltid suttit tyst som jag. Jag tycker om henne. Hennes frågvisa näsa. Men nu flyttar sig duffelrocken närmare och tilltalar henne. Samtalet växer i intensitet och leende på leende flyger över flickans ansikte. Nej, det här skulle inte vara ett kärleksdrama. Titeln lydde ju TÅGRESA MED FÖRLORAD DUVA. Flickan stryker sig nervöst genom håret och känner med tungan om tänderna är glatta, om läppstiftet ligger perfekt. Duffelrocken snörvlar när han skrattar. Jag smyger dödligt sårad ur vagnen vid Viggbyholm. Flickan med det stripiga håret och de blå ögonen som jag älskat. Bara hennes ansikte var nog för en molning dröm.

Tid: en våt höstkväll. Plats: någonstans innanför undertröjan. Längtan. Längtan till en ny flicka med stripigt hår och blå ögon. En ensam flicka utan pessar och armsvett. Längtan som blir huvudvärk.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback