sannusjka

Känner mig låg och trött efter begravningen, men igår var jag på punkspelning. Blev sams med skrik och skrän, naken överkropp och stänkande svett. Kände till och med en frid i det, som om de inre skriken äntligen blev överröstade. Min bror verkade känna samma sak. Tårar i ölen. "You're a fighter" säger han och kramar om mig. Lämnade stället ganska tidigt. Åkte ensam hem, gick den mörka ångestvägen över skolgården där jag alltid tänker att det gör det samma om någon antastar mig, de skulle inte nå mig ändå. Det vilar något nästan suicidalt mellan granarna.