requiem for a dream

Vissa dagar är tyngre än andra... Att vara ute hos min mormor är att konfronteras inte bara med pappas död, utan med alla minnen som finns där. Samtidigt känner jag styrkan hos tre generationers kvinnor - mormor, mamma, jag. Vi dricker kaffe och pratar om antika möbler, spekulerar kring vad mormors möbler är värda. Jag hittar en gammal dator, säkert femton år gammal, där första delen av pappas "LS STORY" finns... Jag har tidigare lokaliserat de två andra delarna, och blev nu lättad över att hitta delen som handlar om hans uppväxt i Överkalix. Mormor hör nästan ingenting längre. Hennes Josef Frank-gardiner är så solblekta att man kan se igenom dem. Hallonbuskarna växer vilt. Mamma säger "vår familj bara krymper, när jag egentligen vill att den ska växa!". Det smärtar att tänka att pappa aldrig fick bli morfar/farfar. Just nu känner jag att jag vill kompensera genom att föda en massa ungar... vara den dotter som för familjen vidare. Det är så vackert där ute. Vad händer med huset när mormor inte orkar bo där längre? Pratade med min bror i London. Han kommer till begravningen. Så skönt. Saknar honom. Mamma börjar alltid gråta när hon pratar med honom på telefon, även fast John inte är hennes son. Han är så lik pappa till utseendet. Han är lik mig också. Han var så vild på åttiotalet... hängde i grafittigäng och kom hem med sugmärken på halsen... jag var så liten och älskade att ha en storebror hemma. Tänk att pappa var ensamstående förälder till honom under hans tidiga uppväxt. Tänk att pappa inte finns mer! Nu ska jag iväg på bio, ska se någon läskig film som heter Requiem...

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback