den ryska dockan

Min lärarinna var liten och skör, som en vaxdocka. Ögonen runda med svartmålade ögonfransar. Ansiktet sprack upp i ett skratt när hon på en avslutning fick en kortlek från Playboy i podarka. En gång frågade hon mig om Sasja är som en typisk ryss – han som aldrig hjälper till och som skriker efter sina tofflor. Hennes förklaring till mitt njet var att Sasja har bott i Sverige och därför tagit del av de västerländska traditionerna. En annan gång visade hon bilder på sin sjuttonåriga dotter, en vacker flicka i ljust hår som poserade på en strand. Jag började ta privatlektioner med lärarinnan. Hon kom hem till min lägenhet, den fd knarkarkvarten, och hennes arm darrade som av en sjukdom. Ibland ville hon kamma mitt hår, det är finast när man ser ditt ansikte. Vi tittade på film, jag fick välja. Jag valde Tarkovskijs "Spegeln". Hur förklarar man en film som Spegeln? Det finns inget nu, inget här. Bara en ström av händelser, spridda i tid och rum.



Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback