sannusjka

Jag har varken sett sjärnfall eller norrsken, inte ens en fyrklöver. Men verkligheten är tillräckligt intressant ändå. Tänker mycket på min tid i Ryssland, om dagarna och nätterna i Ulmalahti, den karelska landsbygdens magi. Jag tänker på hunden Pinochet och på fåglarna som flög in och ut genom hål på vinden. På fiskyngel i stora baljor, fiskar under nät och på Natalias vitlöksmarinerade regnbågsforell. Jag kan längta så att det gör ont. Sasja i stickad tröja och blött hår efter bastun. På oss nakna i vit snö. Farfars bikupor. Putin på televisionen som tillkännager gisslandramat i Beslan och sedan - "Stjärnfabriken". Jag minns färden på skidor, i spräcklig overall, med hundarna som ledsagare och smetig rosa himmel. Och jag minns barnhemmet i skogen där endast husgrunden står kvar efter en eldsvåda 1953 där femtio barn avled. Jag minns statyerna bland björkarna. Total tystnad och öppen Vintergata. Hur vi åker i Sasjas pappas gamla Ford i silver med tigermönstrade säten, hur gropiga vägarna är. Volodjas tatueringar över ryggen och knogarna - och glimmande guldtänder när han skrattar och röker tobak. Sådant vill jag minnas.