sannusjka

I går var jag på Moderna museet för att se fyra av Gunvor Nelsons konstfilmer. Biografen var närmast full och längst bak råkade det sitta en äldre herre med Tourettes, eller någon form av nervsjukdom: han utstötte olika läten som fick salongen att vibrera. Alla satt knäpptysta och jag fick ett sånt där skrattanfall som bubblar upp från magen och tvingades kväva det med min halsduk. Hade jag tittat på Anna som satt bredvid skulle jag spruckit och alla fått skämmas. Situationen var så bisarr: filmerna var pretentiösa och tilltalade mig inte alls och med gubbstönen bakom mig fick alltihop en komisk effekt.