sannusjka

Alkohol gör mig äventyrslysten, men tar död på min kreativitet. Jag flyter med strömmen och tänker inte så mycket på framtiden (vilket tyvärr inkluderar disk, tvätt och städning). I torsdags bjöd Walter ut mig på middag, han i rullstol och jag på vingliga klackar. Vi åt grekiskt och pratade om ungefär samma saker som vi alltid gör; galna upptåg som han och min far hade för sig på den gamla goda tiden. Ofta makabra historier som involverar tjejer, kända konstnärer och benbrott. Min far var den djärva norrlänningen som fick alla fina stipendier. Som kom in på Filmskolan på historien om hur han snattade biobiljetter i Kalix och läste bibblans böcker från A till Ö. Jag hjälpte Walter att få av sig skor och strumpor sedan gick jag för att möta min date. Det är också en fin historia som jag lämnar till fantasin. Mitt nuvarande kärleksliv har ingen plats på bloggen, jag håller mig till mina ämnen döden och diverse...

Det regnar så hemskt ute och jag har glömt mitt paraply på jobbet. Väntar på att Anna ska bli klar med sin tvätt så att vi kan träffas och vara ensamma tillsammans. Läser Martinas bok Allt och känner mig omtumlad av alla klokheter som står där. Måste hela tiden lägga den ifrån mig och smälta.  Det här vill jag citera: Jag ska inte bete mig som en pensionär, utan som det anstår min ålder. Men vem behöver Tekken när det finns stickbeskrivningar? Make-up när det finns sorgflor? Alkohol, när det finns morfinhaltiga hostmediciner?