bland kulisserna

Jag avskyr de utekvällarna då allt känns gjort av papper. Jag satt i en källarlokal och fick passiv cancer av alla cigaretter som röktes, av allt som sas, av allt. Folk som känner sig fria och radikala av att få röka på lokal, som gör det bara för att. Min maskara rann och jag hällde i mig burköl, drog något dåligt skämt om T9:an i mobilen, kissade på en toalett med ultraviolett strålning, sa till Anna att hon är världens snyggaste, sen begav jag mig därifrån. Jag avskyr de kvällarna då jag är tung i hjärtat av sorg. När ingenting hjälper. Satt ensam i Berzelii park en halvtimme och väntade på Julia. Full som en kastrull, i slampig kjol. Det kom fram män ur mörkret som visslade åt mina nakna ben. Jag kände så mycket hat. Och jag avskyr att vänta på folk som är sena. Vi gick till Chinateatern. Sist jag var där stod jag och Fanny i foajén med röda rosor till Karl Dyall efter hans föreställning Fame. Vi var lite kära i Peter Jöback också, vi visste förstås inte att han var gay. Det var så länge sen. Ljusår. Jag stannade inte länge på China. Pratade bara med Julia om hennes kärleksliv och tittade på folk som dansade i laserljuset. Pasha sms:ade och frågade om den där kinesiska teatern ligger på Mariatorget... Han hittade till sist och hade ny parfym. Tog mig till Neu där det var domedagsstämning. Svarta draperier, tända ljus, nästan inget folk. Stackars Pasha, jag är alltid ett vrak när jag träffar honom. Ryssar är bra på att hantera panikångest... han följde mig till tåget, gav mig några mynt så jag hade råd med biljetten... gav mig en dunk i ryggen och en kyss på kinden. Jag väntade i evigheter på tåget, även i Gullmars. Träffade två killar som frågade hur läget var. Det ville jag inte säga, så jag bad dem berätta om kvällen. De hade druckit sig fulla på konjak och träffat en irakier. Ni är så borskämda, hade han sagt. Ni har alltid kunnat öppna ett kylskåp fullt med mat... medan jag har fått ett automatvapen i fejan. De frågade honom om han har dödat någon, hans ansikte hade blivit svart och han vägrade svara. Killarna var helt betagna av denna irakier. Den ena killen ville lägga sitt huvud på min axel, men jag parerade. Den andre lät mig lyssna på sin ipod, en gammal låt med The Verve. En sekund försvann min panikångest... Minns att hararna var ute när jag gick över skolgården hem.

Jag har ingen täckning på mobilen i Norrland. Ni får maila...


Kommentarer:
Postat av: ljuvlia

Nu får jag väldigt dåligt samvete! Jag får skylla på att hjärnverksamheten inte var på topp efter alla glas med skumpa. Hoppas du får det gott i Norrland och jag ser fram emot en riktig heldag efter resan med dig och Anna och brunch. Puss och kram!

2007-07-23 @ 14:08:25
Postat av: sanna

Ha inte det! Snart ses vi. Kram!


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback