sannusjka

I går var det precis ett år sedan pappa kastade en soppåse, lämnade huset och åkte till Huddinge sjukhus för operation. Han kom aldrig tillbaka. Mamma är fixerad vid den där soppåsen. Och hon skickar sms när hon är ledsen.

På personalfesten satt jag bredvid en kvinna som jag aldrig träffat förut, som utbrast: Ja, men det var ju din pappa som dog i höstas! Ungefär som att jag hade vunnit ett pris. Kände ett uns av medlidande med henne (för hennes klumpighet) och gav detaljerade beskrivningar av sjukdomsförloppet till kaffet.

Var hemma hela dagen och tvättade och lagade mat och mixade banan/mango-smoothies, läste bok och var allmänt tillfreds. Tittade också på filmen Christiane F för kanske tredje gången, och grät en skvätt.

I dag ska jag träna igen, denna gång Ki-jympa. Vill bara träna skön jympa, som sträcker ut mina stackars muskler...