sannusjka

I Sovjetunionen berättar man historien om två grodor som läggs i en stor burk fylld med mjölk. Den ena grodan ger upp från första stund, han har förstått att de ändå kommer att drunkna, varför kämpa? Han sjunker ner till botten. Den andra grodan sprattlar frenetiskt, så länge att mjölken hinner bli smetana (gräddfil) och han kan hoppa ut ur burken.

Är det inte ganska fint att få en sådan historia berättad när man står halvgråtande på ett dansgolv med tinningar bultande av migrän? Och sedan bli satt i en taxi hem. När man mår dåligt är det ingen idé att analysera situationen, det enda logiska är att fortsätta sprattla tills det går över.