sannusjka

Russinfingrar efter badet. Märklig dag. Var på Bonniers konsthall och såg utställningen Mot tiden, kanske mest för att jag ville läsa Dubravka Ugresics text i boken Anakronismer. Det var vilsamt, lugnt, jag fick tid att tänka. Och som alltid gör tänkandet mig nedstämd. Inte ångestfylld. Stirred, not shaken. Tog en kaffe i deras trevliga café och skrev några rader, alla dessa anteckningar som kanske egentligen inte har någon innebörd. Bara kulisser. (Nu låter jag som Bodil Malmsten.) Gick till NK och pratade med Julia två minuter. Snart åker hon iväg. För mig har hon alltid stått stadigt i jorden, alltid funnits där. Och det gör hon förstås även på varmare breddgrader. Ännu en person att sakna. Åt sedan sushi med Ylva och gick på filmen Ratatouille som var perfekt för november-sinnesstämningen.