sannusjka

Mina vassa kanter håller på att slipas ner, men jag är fortfarande disträ och bedriver någon slags vardagseskapism som distanserar mig från omgivningen. Mycket faller i glömska eller absorberas i mitt svarta moln. Plötsligt märker jag att vänner ser igenom, fångar upp elakartade signaler som jag försökt hålla inom mig. Det är på många sätt bra. Rensar luften.

Tony Parsons bok Min tjej och jag handlar om det här. Jag trodde att det var en lättsmält feel good-bok, men det visade sig snart att temat är död, sorg, saknad. Ensamhet. Med en stundtals skarp galghumor som jag gillar. Karaktären Alfie beter sig alltjämt som ett arsle efter att hans fru Rose drunknat i en tragisk olycka.  Han går omkring i den där välbekanta bubblan, där man befinner sig utanför lag, etik, moral... Det är inte min ursäkt, det är mitt skäl, säger han. Frågan är bara hur länge han kommer undan med att vara ett arsle mot sina vänner och familj. Till slut måste man börja ta ansvar för sina handlingar och sluta vara fastbunden i sitt egos spindelnät.