sannusjka

I backen upp mot jobbet kom en kvinna i svart burka gående rakt emot mig. Kontrasten mellan den svarta uppenbarelsen och träden som snart står i full blom fick mig, för en sekund, att känna att nu - nu kommer döden för att spela schack med mig!

En kille jag känner träffade en tjej i Afrika och tyckte uppstod. Dessvärre bor tjejen i Zürich och han i Stockholm. I helgen tog han flyget ner till Schweiz och hälsade på henne (utan att tala om det först), ljög om att han hade ett möte i Zürich, allt för att få träffa henne igen. Vilken story! Romantik!

Här sitter jag med febertermometern i munnen och grinar lite för att jag har så ont i magen. Samlade kraft och ringde min husläkare och fick en tid nu på fredag. Jag gillar inte honom, jag vill ha en kvinnlig läkare. En urmoder som kramar mig, peppar mig, säger att allt blir bra! Villkorslöst, för endast tvåhundra eller vad det kostar. Ömhetsprostitution. Mjuka kuddar, varma ord. Ta hand om mig som om jag vore sju år, inte tjugosju. Gick hem till min mamma igår när jag mådde som sämst och fick lite moderlig kärlek, men den är inte villkorslös - den ger mig dåligt samvete över tusen olika saker. Och i A:s famn? Där är det mjukt och varmt, men jag vill inte vara ett barn. Och han vill inte vara en pappa, av naturliga skäl. Nej, på fredag måste jag gå till min obehagliga läkare. Som känner och klämmer, är ironisk och försöker vara ens polare.

Självklart får jag mens samma dag som killen kommer hem.

Det är få skadedjur som överträffar silverfisken i äckelgrad. Jag storstädade mitt kök igår och upptäckte en i besticklådan, man tror först att de inte lever - men plötsligt sprattlar de till och man bara skriker rakt ut för att de är så äckliga. Iskallt dödade jag den med hushållspapper. Mitt ex hade förmodligen kallat mig mördare, han räddade både spindlar och flugor från mina händer, det gjorde mig galen. Jag såg en jättestor humla utanför köksfönstret när jag diskade. Den hade jag inte dödat om den flugit in i lägenheten, bara vänligt men bestämt föst ut den på balkongen.

Som väntat fick jag inte stipendiet från Författarförbundet. Tur att jag istället får skatteåterbäring. Nu: städa.

Det satt två finniga tonårskillar framför mig på tåget. En av dem berättade en historia för den andre: Jag delade rum med Ros på lägret förra sommaren. Jag hade brutit fingret. Det var helt mörkt i rummet och jag sa åt honom att känna på mitt finger... "Gud, vad mjukt det är!" sa han och ja ba "Dude, det är min kuk du håller i!"

Ellen Allien, Grace Jones, Yeong-ae Lee, Sibel Kekilli

Jag såg en död gubbe på vägen till Sofia. Egentligen vet jag inte om han var död eller medvetslös, men hans ansikte var krossat som om han ramlat framlänges ner i asfalten. Kissat på sig hade han gjort också. Eller var det flaskorna i påsen som gått sönder? En stackars tonårskille stod bredvid och svettades och berättade att kärringen uppe i fönstret ringt efter ambulans. Jag är ganska övertygad om att gubben var död. Nu har jag sett två döda människor, en frivilligt och en ofrivilligt. Vet inte vad som är mest otäckt. Gick i alla fall vidare och fikade hos Sofia som har fyllt år. Sedan sushi med mamma. Jag ser ut som Renée Zellweger, sa jag olyckligt till henne som om det var viktigare än att jag sett en död gubbe. Nej, du ser ut som Scarlett Johansson, minus bysten, sa hon (för andra gången). Heja mamma!

Min nacke. Den är som gjord av betong. Jag måste... ta mig samman och gå till simhallen idag. Saknar A och hans silversäng. Uträttade många ärenden igår, till exempel har jag köpt väldigt fina födelsedagspresenter till nära och kära. (Om A kommer hem med en digitalkamera lovar jag att återkomma med bildbevis.)

Brukar ni också drömma så intensivt att ni, när ni vaknar, sätter er upp och bara: what the....? Så var det för mig i natt. Vilken intrig! Jag minns allt och rollistan är som följer: mamma (+frånvarande pappa), A + A2, Sasja, Sofia och Micke i en härva av scenarion, konstellationer, droger, stentvättade jeans med fransar, motorcykel, kollektiv, knull, otrohet. Och nu är jag på dåligt humör, irriterad. Vill mest vara ifred med detta myller av tankar som skenar i min hjärna.

Hittade den här bilden som Sofia tog av mig under sin Polaroidperiod. Det är vinter, det är Robertsfors, pappa är död och jag krisar.

Jag var hemma hos mamma igår, lätt skakig efter natten. Vi har kommit ifrån varandra lite, vilket jag förmodar är sunt. Jag satt på övervåningen, vid det bord där pappa alltid satt och jobbade, där nu absolut ingen sitter längre. Skrev på boken och sneglade på nyheterna då det rapporterades att 42-åringen erkänt mordet på Engla. Det var satan så smärtsamt, jag började nästan grina av polischefens darriga underläpp när reportern frågade hur det kändes. Mamma gick i taket och svor över det manliga släktet, tog sig för bröstet som om hon var i fasen av en hjärtattack - förstår du nu! hur det kändes som mamma varje gång du rände ute ensam på nätterna! Hörde henne senare tala med min mormor på telefon och redogjorde för hur det var med mig, att A är i Tokyo osv. Mormor har alltid varit insatt i mina relationer, antagligen hoppfull att jag ska föra familjen vidare eftersom ingen av mina syskon har eller kommer få barn -
Att A är borta får mig att tänka på det tomrum mamma måste känna efter pappa. Herregud. Samtidigt är jag tacksam för den andningspaus hans frånvaro ger mig. Trivs bra med att lägga energi på boken, på många sätt samma passion.

Ok. Helgen! I fredags var jag med gravid Gabbi på Morfar Ginko för att fira att Danne Dust fyllde 30. Sedan tog jag mig till Mosebacke och träffade Sofia på en spelning med Darlene Love. Drack tre öl och vaknade upp morgonen efter med huvudvärk - en lång tunnelbaneresa ut till Alby för en biblioteksinvigning. Det regnade redan då. En byggarbetare av förmodat ryskt ursprung satte sig framför mig på tåget, skrevade i sina blåbyxor, öppnade en sjutvåa och spelade ihålig techno högt i sin mobiltelefon. Ringde en polare och försökte sälja "knappar & brus" för "säsongen har ju börjat". Skulle hem till Vårby gård och dricka absinth... Hans ögon var isblå, varglika. En halvdöd gubbe satt i fyrgruppen bredvid och drack en folköl. That's that. Och kvällen. Regnet öste ner. Vi väntade länge på en buss, på ett tåg, på en taxi - ut till industrilokal på odefinierbar location i Sumpan. Inte ens taxin hittade till adressen. Kom slutligen fram, mötte Pasha vid gallergrinden och allt var fint. Techno, techno, pounding heart. Det blev ljust och vi räddade en kille från att somna i en lerpöl (alternativt sina egna spyor), satte honom i en taxi mot St Eriksplan. Vandrade under paraplyet och var inte hemma förrän early morning. Gillar inte den ensamheten längre... saknar snacket och kroppsvärmen. Drack istället en kopp the för att lindra en annalkande bakfylla och föll sedan i koma. I dag är jag bara kropp, inte själ.

A ringde från Arlanda och jag är nu officiellt gräsänka i två veckor. Richard på jobbet berättade över lunchen om sitt akvarium, att det går 2 honor på 1 hane för reproduktionens skull. Hanen måste ha valmöjlighet för att vilja göra yngel. Det återstår att se om jag får konkurrens av en vitsminkad japanska efter den här resan.

Mitt nya projekt är att lära mig allt om fåglar.

Jag och fyra vänner har en studiecirkel tillsammans. Vi träffas en gång i månaden hemma hos varandra, äter soppa och pratar om frilansprojekt, att ta betalt, söka stipendier, Photoshop och allt annat som rör foto och text. Visar bilder eller hemsidor som vi hittat, delar med oss av smultronställen. Och förstås - skvallrar om det mesta. Igår var vi i Emmas vackra lägenhet och jag visade projektbeskrivningen till min bok -
det är första gången jag låter någon nära läsa den och det var befriande, särskilt då de tyckte att den var konkret och objektiv, precis som jag vill ha den. No fuss. När jag kom hem tittade jag på första L word-avsnittet av säsong fyra som Sofia gett mig. I'm back in the game.

Det var en grå dag igår när jag och Fredrik tog tunnelbanan ut till Vällingby centrum. Jag har inte varit där på... femton år och den enda anledningen då var att jag var kär i någon kille och spenderade tiden med att dricka folköl, spanandes på torget -
En nostalgisk liten tripp under tunga moln och vi strosade runt i den nyöppnade gallerian, Fredrik provade kostymer och rosa skjortor och jag smörjde in händerna med gratiskräm och stirrade på expeditens glittriga decollage.

Det luktar avlopp i tvättstugan. Jag ogillar den starkt och vill få det hela överstökat så snabbt och smärtfritt som möjligt. Var hemma hos mor min och åt fisksoppa, hjälpte henne klippa det tjocka håret, ett tappert försök att peppa henne ur sin sorgdvala. Men det är svårt. Hon klarar sig alltid, men ändå - en oro. Nu står balkongdörrarna öppna och inifrån skogen hörs kvittret. Ännu är det inte mörkt.

Det är likadant varje år. När våren äntligen kommer känns det som att man slagits vid fronten, och vunnit. Utkämpat ett krig. Ishjärtat smälter när fåglarna sätter igång med sin parningssång. Och man ställer sig samma fråga: hur orkade jag? Hur i h-e överlevde jag det här? När så fåglarna sjunger upp även under en nattlig promenad i Vasastan är lyckan gjord. A sover därinne. Vi är ensamma i den stora lägenheten och jag har sovit fridfullt för första gången denna vecka. Vaknat utvilad i skedposition. A2 är på skivmässa i Holland. Igår kväll kom ryssarna hem till mig, jag med ett fånleende på läpparna eftersom jag inte orkade prata ryska. En äggkopp whisky, jordgubbar och Pasha har fått mustasch. Tog oss till Musslan, träffade Anna, drack öl, hiphopdans -
A stressade runt i svart skjorta. Ingen har ett sådant fint leende som Anna! Om inte ishjärtat redan smält hade det runnit ut över golvet. Nu ska jag krypa ner, igen, under täcket.

Jag går och ipoden är min vän i mörkret. Det geografiska målet blir abstrakt - varje steg fogar samman pusselbitarna i mitt huvud. 1, 2, 3. Snart är jag där, förstår du.

Jag blir numera beklämd när någon offentlig person går och dör. Det är så ofantligt tragiskt att läsa tidningarnas helsidor där vänner och kolleger uttrycker sin sorg med superlativer. Kan inte människor få gå och dö ifred. Dödsfall orsakade av sjukdom är ett enda lidande och går inte att på något sätt romantisera. Hur mycket man som anhörig än finns där kan han eller hon inte undgå ensamheten och förödmjukelsen att bli reducerad till en patient snarare än människa. Visst, jag har skrivit ett och annat ord om hur min pappa knöt näven på sjukhemmet. Men det var också han som till slut valde att ge upp, för sin egen skull. In the end var den knutna näven endast till för oss.

Mina drömmar! Knivmördare. Lemlästade katter. Gerilla! K-pist! Instängd! Varför?

Satt med Anna i solen vid Slussen igår och tittade på flygande svanar. Jämförde tillstånd. Blev skjutsad bakpå hennes cykel över bron, till Systemet och vidare till ateljén. Klar himmel men suddig blick. Sedan schnitzel på Moldau vid Bergsunds strand med fyra killar och bystig servitris. A var vacker som en sommardag. Orolig sömn och nu en överhängande trötthet som jag försöker bota med espresso.

Jag får en högst ansenlig summa kvarskatt som räcker till både USA och ännu en resa. Listan är lång på destinationer. Inför A predikar jag ständigt om nya resmål, senast Oslo där min brors tjej ska fira sin 40-årsdag i juni. I maj åker jag på mässa i Luleå och passar på att ta en avstickare till Kalix där min far växte upp. Mest för att få lugn och ro att skriva.