sannusjka

Det är likadant varje år. När våren äntligen kommer känns det som att man slagits vid fronten, och vunnit. Utkämpat ett krig. Ishjärtat smälter när fåglarna sätter igång med sin parningssång. Och man ställer sig samma fråga: hur orkade jag? Hur i h-e överlevde jag det här? När så fåglarna sjunger upp även under en nattlig promenad i Vasastan är lyckan gjord. A sover därinne. Vi är ensamma i den stora lägenheten och jag har sovit fridfullt för första gången denna vecka. Vaknat utvilad i skedposition. A2 är på skivmässa i Holland. Igår kväll kom ryssarna hem till mig, jag med ett fånleende på läpparna eftersom jag inte orkade prata ryska. En äggkopp whisky, jordgubbar och Pasha har fått mustasch. Tog oss till Musslan, träffade Anna, drack öl, hiphopdans -
A stressade runt i svart skjorta. Ingen har ett sådant fint leende som Anna! Om inte ishjärtat redan smält hade det runnit ut över golvet. Nu ska jag krypa ner, igen, under täcket.