sannusjka

En vårstädning borde vara obligatorisk och liksom ligga i min natur, detta att rensa bort det gamla och öppna upp för det nya. Jag som är i ständig rörelse (bildligt talat) och behöver miljöombyte (ommöbleringar).

I år krävdes det en kraftansträngning. Jag hade verkligen ingen lust. Det tog emot ända nerifrån tårna att ens sätta igång. Till exempel kastade jag pappas tofflor som stått i garderoben sedan våren 2006. Sedan blev han sjuk och jag har inte rört tofflorna, lika lite som jag tvättat bort tumavtrycken på balkongglasen. Att det har gått två år är för mig en omöjlig ekvation, jag behöver bara blunda så är jag där, i det, i allt det där.

Jag vill ju börja om, och är nästan över på andra sidan. Det krävs bara lite, lite mer viljestyrka och energi att skaka av sig, se sig omkring och ta itu.