dilemmat

Jag och A har ett Steve & Miranda-förhållande. Han jobbar nätter som DJ/bartender/servitör/medmera och jag på kontor nine to five. Han blir pigg och dampig när jag behöver gå och lägga mig. Min kropp tar stryk av det här eftersom jag förstås prioriterar kärleken framför sömn och rutin. Nine to five är inte min idealsituation i framtiden. Men jag har verkligen behövt (och behöver) rutinerna som följer med jobbet. Det är det enda sättet att styra upp sorgen efter det som hänt. Dock behöver jag tid för eftertanke, att smälta intryck - det existerar inte för tillfället, dagarna går undan som i en centrifug. Hur ska jag få ihop det? A åker till Japan en månad, snart. Kanske att jag då blir en strukturerad, pliktskyldig människa med fräsch mat i kylskåpet och rena lakan. Som är olycklig.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback