sannusjka

Natten har varit bisarr. Låg uppe och väntade på att A skulle komma hem till mig från jobbet. Läste Bitterfittan och lyssnade på musik. Långt borta i bakgrunden kunde jag höra något som liknade ett skrik, men jag undersökte det inte närmare. A kom, vi drack en julöl som legat i min kyl i ca tre månader. Musiken tystnade och skriket tog vid. Ett riktigt ångestladdat jävla mardrömsskrik. Öppnade balkongdörrarna, nej det kom inte från gården. Inte från gatan. Ta mig fan att det kommer från grannen inunder. Den nyinflyttade. En, vad jag förmodar, dement och inkontinent gubbe som har nojan.

- Ingen förstår mig! Kan ingen hjälpa mej! Snart tar dom mej! Hjälp!

Funderar på att ringa polisen, men går ut i trapphuset. Klockan är strax efter 01. Knackar på hans dörr, han fortsätter skrika som ett djur. Varför reagerar ingen annan i huset?

- Nu hör jag att dom är här! Dom är här för att ta mej!

Jag som först var orolig blir grinig och drämmer av med ett 'håll käft'n' så det ekar i uppgången.
Han fortsätter skrika ca en timme till. Vi somnar vid 03. Jag har ringar under ögonen. Skriker han i natt igen ringer jag störningsjouren.