sannusjka

Jag har haft de mest intensiva feberdrömmar i natt, om L. Samma sak igen: tiden och naturlagarna är upphävda, men omständigheterna vardagliga i all sin enkelhet. Vi möts på bänkarna utanför Konsum, han hänger av sig sin rock på en stol. Vi går in och köper något i affären och när vi kommer tillbaka är rocken borta. Varför alltid en bänk? Är det vår virtuella mötesplats? Sedan vände drömmen och jag var elev på en konstskola. Vi var på utbyte i Berlin, i en stor ateljé. Jag tillverkade små föremål av plast och blev beskylld av en blond tjej att "sexualisera min konst på männens villkor". Jag vaknade och bredvid mig i sängen låg kvällens anteckningar, skrivna på ett sånt där arkitektblock. Jag är förvirrad, förkyld.