filippa

Hon kom och satte sig bredvid mig på buss 96 från Stureplan 03:16 eftersom det inte gick att få en taxi. Jag som aldrig åker buss, sa hon, rejält hög på någonting, förmodligen kokain. Glittriga strassörhängen som skulle kunnat vara diamanter. Hon smekte min handled. Vi hade varit på Berns, båda två. Jag vet inte om hon också såg killen som kräktes över den röda sammetssoffan. Jag heter Filippa, sa hon. Hon var helt väck och jag blev lite kär i henne den natten.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback