hug my soul

Tröttheten borta, känner mig snarare speedad. Inga hål i tänderna, ingen gråt mot tandläkarens barm. Däremot något slags flour som smakade vansinnigt illa. Ett gympapass på Friskis med klämkäck dam i sina bästa år som insisterade på att skrika "tjohoo" efter varje övning och som under de något osmakliga magdansrörelserna släppte ut håret i juckande position. Att studshoppa och klappa händerna var det sista jag ville en dag som denna. Det, om något, får mig att gråta. Kände mig som Alice under ett yogapass i The L Word (ja, jag relaterar allt till tv-serier eftersom jag inte har ett liv) när hon blivit lämnad av Dana. Efter bastun kändes det mesta bättre, fri från åtminstone yttre toxider. Gick och införskaffade mig electronic devices för ensamma, frustrerade kvinnor. Fikade med Anna efter hattprovning på Götgatan. På tunnelbanan såg jag en kille som var så lång att han fick böja sig för att få plats i vagnen. Satt mittemot en man med helt fantastiska ögon, de påminde om vargögonen jag förlorade mig i nu i somras. Det finns människor som sätter djupa spår, trots att man aldrig fick känna dem.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback