sannusjka

Jag och bror.

Det sitter en liten plastfågel på mammas balkong som piper när blomkrukan den sitter i inte har tillräckligt med vatten... Mamma fick fågeln av pappa, och den har pipit hela sommaren eftersom hon inte orkar vattna. Grannens katt brukar klättra över takåsen och kissa i mammas blomlådor. Undrar om den tror att plastfågeln är en riktig fågel? På nätterna drömmer jag att jag har en son, i ettårsåldern. Kärleken till det barnet är så stark att jag vaknar och tror att jag är mamma.

Jag träffade Asha Ali, vacker och gravid och intressant att tala med. Hon var en dröm att ta bilder av, så fotogenique att det bara tog tio minuter. Sedan lunch med Sofia och hennes mamma som är på besök i Stockholm. Kvällen spenderade jag framför datorn för att få ordning på anteckningarna från intervjun.

L word- Dana är död. Låg uppe halva natten och tittade på avsnitten från säsong tre, det är som en drog, jag kan inte sluta. Först var jag på Landet och träffade Martin. Det var mycket trevligt. Tror dock inte att vi kan ha releasefesten för Made in Russia där, bara måndagar och tisdagar är fria och det kostar en hel del pengar. Funderar på Underbara Bar, re: Public Service hade en fest där som var lyckad. Det måste finnas skivspelare om Yellowhead ska kunna uppträda. Imorgon ska jag intervjua en ung, kvinnlig singer- songwriter.

Mina enäggstvillingsystrar firar Halloween i sjuttiotalets USA.

Jag köper saker. Blir tillfredsställd och sedan ångestfylld. Ingen vidare kombination. Fick ett mail från min ena syster. Hon är ledsen över att pappa är sjuk, men glad över att hon och hennes pojkvän Jeff (som har en motorbåt, 2 motorcyklar, statsjeep och plasma-tv) börjar få bättre sex.

Min favoritmusik just nu är Charlotte Gainsbourg och Ed Harcourt. Marit Bergmans nya skiva är också fin. De underlättar arbetet med att översätta texter om rymddräkter och transsibiriska järnvägen. Idag hade jag en föreläsning om författaren/filosofen Tjaadajev som ansågs sinnesrubbad på 1800-talet efter sina skrifter om att Ryssland borde lära av väst;  religiöst, kulturellt och politiskt. "Vad gör man med en tanke i Frankrike? Man säger ut den. Vad gör man med den i England? Tillämpar den. Vad gör man med den i Tyskland? Smälter den. Vad gör man hos oss? Ingenting alls." Vi talade om Rysslands problem med identitet och om olika riktningar i tänkandet under just 1800-talet då litteraturen började komma igång. De som hävdade att Ryssland är "sitt eget" och ska isoleras från väst, och de som hävdade motsatsen. Intressant. För övrigt har Dana i "The L Word" fått bröstcancer och ligger på sjukhus.

Min lärarinna var liten och skör, som en vaxdocka. Ögonen runda med svartmålade ögonfransar. Ansiktet sprack upp i ett skratt när hon på en avslutning fick en kortlek från Playboy i podarka. En gång frågade hon mig om Sasja är som en typisk ryss – han som aldrig hjälper till och som skriker efter sina tofflor. Hennes förklaring till mitt njet var att Sasja har bott i Sverige och därför tagit del av de västerländska traditionerna. En annan gång visade hon bilder på sin sjuttonåriga dotter, en vacker flicka i ljust hår som poserade på en strand. Jag började ta privatlektioner med lärarinnan. Hon kom hem till min lägenhet, den fd knarkarkvarten, och hennes arm darrade som av en sjukdom. Ibland ville hon kamma mitt hår, det är finast när man ser ditt ansikte. Vi tittade på film, jag fick välja. Jag valde Tarkovskijs "Spegeln". Hur förklarar man en film som Spegeln? Det finns inget nu, inget här. Bara en ström av händelser, spridda i tid och rum.

Har bakat chokladkaka och tittar på nerladdade avsnitt av The L Word. Varför älskar jag den serien? De är snygga, sofistikerade, intellektuella. Och de har sjukt bra och kinky sex i varje avsnitt. Jag känner mig nästan kysk. Eller fångad i ofrivilligt celibat. The L Word ger näring till fantasier om det mesta. Om sex, mode, karriär... och till insikter om att livet alltid är bättre på tv. Tycker om Jennys nya butch-flickvän och hennes utlägg om kvinnliga krabbor. Men jag har ingen längtan till västkusten i USA. Vill gärna besöka New York. Planerar dock att hälsa på mina systrar i San Francisco. Längtar härifrån. Kanske har jag fallit offer för jordens sämsta ordspråk "bättre fly än illa fäkta".

Arma jag som drabbas av förkylning och inte kan åka till Göteborg. Jag skulle ha intervjuat den radikala anti-Putin-journalisten Anna Politkovskaja på mässan, men hon ställde in sitt besök. Kanske ligger hon också däckad i feber. Min far är tillbaka på intensiven och jag har börjat gå hos en psykolog. Och hösten kommer aldrig, som den borde. Jag känner mig hånad av dessa inträngande solstrålar, som om de påminner mig om min förlorade sommar.

Helvete, alliansen vann valet. Nu emigrerar jag.

Har precis sett Farväl Falkenberg. Är uppfylld av någonting. Sorg, kärlek, längtan.

Jag minns också ---- bråk, bråk, bråk. Gråt och vinglig tältsäng. Varmvatten som är så hett att huden blir bränd. Katten som kissar under badkaret. Brist på förmåga att ge kärlek, kramp i hjärttrakten. Maten som rinner rakt igenom, mediciner man svalde utan att förstå innehållsförteckningen. Smuts, smuts, smuts. Tjocka lager is som begraver sommarens fossiler. Lukten från gasspisen. Sex and The City dubbat till ryska. Hemlängtan. Kärringarna på marknaden som lurar mig på pengar. Någons mamma som blivit mördad.

Jag har varken sett sjärnfall eller norrsken, inte ens en fyrklöver. Men verkligheten är tillräckligt intressant ändå. Tänker mycket på min tid i Ryssland, om dagarna och nätterna i Ulmalahti, den karelska landsbygdens magi. Jag tänker på hunden Pinochet och på fåglarna som flög in och ut genom hål på vinden. På fiskyngel i stora baljor, fiskar under nät och på Natalias vitlöksmarinerade regnbågsforell. Jag kan längta så att det gör ont. Sasja i stickad tröja och blött hår efter bastun. På oss nakna i vit snö. Farfars bikupor. Putin på televisionen som tillkännager gisslandramat i Beslan och sedan - "Stjärnfabriken". Jag minns färden på skidor, i spräcklig overall, med hundarna som ledsagare och smetig rosa himmel. Och jag minns barnhemmet i skogen där endast husgrunden står kvar efter en eldsvåda 1953 där femtio barn avled. Jag minns statyerna bland björkarna. Total tystnad och öppen Vintergata. Hur vi åker i Sasjas pappas gamla Ford i silver med tigermönstrade säten, hur gropiga vägarna är. Volodjas tatueringar över ryggen och knogarna - och glimmande guldtänder när han skrattar och röker tobak. Sådant vill jag minnas.

Måste tillägga att temat för kvällens konversationer vandrade mellan sex och "Idol". Någon berättade att hon träffat en kille som hade en sån liten snopp att hon kunde använda "pekfingret och tummen", och att hon blev så rädd att hon stack därifrån. Sedan diskuterades det hur pass snygg jury-Daniel är. Någon tyckte att han är sådär omedvetet sexig, medan en annan menade att han också är medveten om det och förmodligen dålig i sängen. Jag tycker att alla som är med i Idol är så himla små och gulliga, all respekt till dem att de vågar göra detta. Anders är ju en fin kille, charmig & snygg, men jag fattar varför han inte vill in i den karusellen. Han är av annan kaliber.

Zjizn kak voda. Människan är oändlig, jag upphörs aldrig att förvånas över mitt eget släkte. Igår var jag på fest på Mejan. Anna ställde ut sina portfolioarbeten, jag älskar hennes fåtölj/tvångströja som sitter ihop med en sliten morgonrock. "Tied to a chair" så att säga. Festen var rörig, mycket folk, högljudd sliten elektro och en genomträngande doft av varmkorv. Killarna hade mycket hår, både på huvudet och kinderna, en tjej hade gjort en topp av en gul Nettopåse. Jag kände mig vilsen och letade mest efter mina vänner i havet av människor. Vid halv tre tröttnade jag och vandrade ensam hemåt i mörkret, aningen nedstämd med smärtor i lederna. Nu kommer kylan och jag välkomnar den. Kanske är jag en vampyr ändå. Tål inte solljuset.
Idag är jag på jobbet och funderar på vilken film som passar mig bäst "Tattooed tears" eller "The Day of The Beast - a devilishly dark comedy".

1. Jag har två halvsystrar som är enäggstvillingar och bor i Kalifornien.

2. Gloria Swanson har druckit te i min pappas kök i Bagarmossen.

3. Jag har ett mystiskt födelsemärke på högra axeln.

4. När jag var fjorton publicerade jag tre noveller i "Mitt livs novell".

5. Jag har köat för att få autografer från det belgiska industrisynthbandet Front 242.

6. Jag har hånglat med en av killarna i The Ark på Hultsfredsfestivalen -97.

7. När jag var liten fick jag leka med min morfars rekvisita och kläder från filmer med Greta Garbo.

8. Jag har stått på samma scen som Richard Hell och Professor Griff från Public Enemy.

9. Jag har bott i en lägenhet i Ryssland som tillhört kaukasiska grönsakshandlare.

10. Jag sög på napp alldeles för länge.

11. Min kompis Fanny och jag blev trakasserade av en blottare i Hyde Park, London, när vi var sjutton.

12. Jag fastnade i tullen på min första inresa i Ryssland.

13. Fyra av mina pojkvänner/vänner har jag träffat genom Internet.

14. Jag har sett Depeche Mode två gånger.

15. Jag har en gammal, ful mobiltelefon.

16. Jag har IG i Matematik B.

17. Jag har fraktat tio kilo kaviar till Moskva.

18. När jag gick på gymnasiet hade jag och mina kompisar en klubb som hette Mek Luv.

19. Jag har varit i nästan alla europeiska länder.

20. När jag var på kollo i sjuan fick jag åka ambulanshelikopter från en ö.

Min säng har gått sönder, trots att det inte pågår någon fysisk aktivitet där. Mammas bil måste lagas. Många trasiga saker måste lagas. Idag har jag suttit på Edenborg och översatt texter om Chagall, turism och den ryska bilen Volga. Läser Joyce Carol Oates nya bok "Fallen". Åhhhhh.

Min kropp klarar tydligen inte alkohol längre. Igår drack jag ett glas vin och en öl och idag flimrar världen i lila. Vi var på Skeppsbar, men det hade nog lika gärna kunnat vara en svamp i smurfskogen. Killarna var tre äpplen höga och skvätte öl. Tjejerna dansade som ålar. Vi försökte umgås med två amerikaner. Den ene var säkert två meter lång och den andre 1,60. Den långe var attraktiv, men det är svårt att få ögonkontakt med någon som har huvudet bland molnen. Och jag har inga krafter... är så trött. Vill känna hud, vill till och med bli förälskad, men att stå och skrika sig hes i ett hav av fulla människor... nej. Att stanna till stängning... nej. Att vakna upp efter fylla med en främling? Nej. Vännerna pratar mycket om att "hålla sig ung". Att känna lycka när SL-vakten frågar om man ska ha tio kronorsbiljett eller tjugo. Jag vill inte vara sjutton. Vill vara vuxen. Äntligen. Hela livet har ju varit en genomresa för att komma hit! Pappa är tillbaka på Huddinge. Fucking bloody fuck. Himlen gråter. Men smurfarna dansar. Ingenting rör sig framåt, vi kretsar fortfarande i samma bana, kring samma elände.

Nu har jag sett två dokumentärer som bekräftar alla fördomar om svenska män som importerar fruar från Ryssland. I "Kärlek och kaviar" känns verkligheten mer skrämmande än den som parodiseras i filmen "Torsk på Tallin". Skäggiga män ler nöjt åt kvinnor som dukas upp som ett smörgåsbord. Här finns ingen kommunikation, med undantag för body language. Här finns bara missförstånd och S/M. Jag blir generad över skandinavers självgodhet. Över deras sätt att beträda marken som om de vore Columbus och ryssarna indianer, som om en kvinnas liv blir värdefullt först när hon får microugn och plattskärmsteve.

Sofia och jag var på fest för nya numret av litteraturtidskriften 00-tal. Vi som känt oss som gamla sherrydrickande tanter på sistone behövde komma ut bland folk. Vi satt dock mest och fnittrade i en skinnsoffa hela kvällen medan poeterna på scenen släpigt läste sina alster. Eftersom jag själv varit estradpoet en gång i tiden hävdar jag bestämt att poesi skall läsas i ensamhet och tyst. Vill ha mer techno, sugmärken, ja, mer naket. Über.

Vill sitta mot ett fönster på en flygplats någonstans. Vill vara ingen, eller alla. Lämna, möta, krossa, bygga upp. Packa väska, packa upp. Den här sommaren har gjort mig tom och stålsatt. Vill att solen ska gå i moln. Ikväll ska jag fota en vernissage om HIV. Imorgon rysk syntax. För några veckor sedan träffade jag någon, en upptagen någon, men ändå någon som var intressant och fick mig att känna - kanske är jag inte en robot ändå?

Gillar utlänningar t.A.T.u? Det är nog som med det mesta som rör Ryssland - vi finner det konstigt, sexistiskt, tacky. Eller så finns det såna som jag - som håller på att lära sig språket och hellre lyssnar på textrader om lesbisk kärlek än om Pusjkins duell. t.A.T.u är ren och slät business.

Jobbar i butik på lördagarna. Min bok är klar, men måste göra en hemsida innan release. Behöver hjälp med det. Bokmässan 21 september, längtar! Åker ner med Folket i bild.

Igår var jag på invingningsfest av Bittes queer-bokaffär Hallongrottan. Mara Lee läste poesi och vi drack rosévin för tio spänn. Fint! Och så kunde man stoppa handen i en gigantisk tygrumpa.

Idag åker jag med Ylva till den blå lagunen.