sannusjka

I natt drömde jag att en kvinna anställde mig för att ta hennes tonårige sons oskuld. Fint och formellt.

För tillfället har jag på mig ett par svarta Nike-spandextights från tidigt åttiotal. Min mamma kastar tydligen ingenting, förutom det som påminner för mycket om pappa. Vi har ätit borstj och till hennes stora glädje smakade den lika god som Sasjas mormors. Jag har varit i stadskärnan idag, och med det menar jag gatan som Gud glömde: Drottninggatan! Topshop, Zara, Åhléns. Huvudet fullt av förkylning och tusen solpudrade tonårstjejer i provrummen. Zara ligger i toppen på listan över Stockholms mest fruktansvärda provrum, jag ångrar mig varje gång. Köper aldrig någonting. Weekdays provrum är ganska jobbiga också, man känner sig iakttagen. På Monki är det för dunkel belysning, plus att man ser in genom hålen i draperierna. Och krokarna på väggen...? Huvudbry. En anställd på Åhléns raped my face med Kanebo-puder... Är tillbaka på rosenrot, och har druckit lite vitt vin, så jag är ADHD+.

Fanny T, New York, semlor, Tate Modern i London, caféet i Vilnius, bunkern i Kaliningrad, Ryssland (fiskodlingen), Anna U, Berlin, att fotografera månen på Gotland, förälskelsesex, sensommarhöst, samtalen med pappa över en öl, att starta eget företag, att vara sjutton år och köpa nya sneakers, BLM, kill på ryggen.

Sedan jag bytte jobb och fick två säsonger av Sex & The City har jag varit dålig på att blogga... John och René har åkt tillbaka till London, jag sitter här och lyssnar på Lykke Li och bläddrar bland bilder. I lördags följde jag med på fest; ett gäng gräsänklingar som nyss fått barn, fotboll och kokain. Jag pratade med John om allt som hänt, om sådant jag förut inte kunnat fråga. Äntligen... fick jag ur mig all ilska och sorg till någon som verkligen förstod. I går kväll hamnade jag och mamma i en konflikt, same old, hon grät, jag bredde smör på mackan och skrek att jag inte ville prata. Det rör mina systrar, det är komplicerat och går långt och djupt, gamla men öppna sår som blivit beströdda med salt.

Jag drömde att jag blev offer för en litterär uthängning, en manlig motsvarighet till Maja Lundgren publicerade en bok där mitt namn figurerade. I själva verket var han en seriemördare, och boken bara en bricka i hans spel.

Nu ska jag i väg och äta pizza med John och René, sedan promenerar vi till Skogskyrkogården och hälsar på pappa. Tänder ett ljus och saknar.

Jag älskar att min bror John och hans tjej René är här. Känslan av att vara familj. Atmosfären blir som förbytt, liv & rörelse, Renés skratt får huset att gunga. Mamma ställer nyfikna frågor om hennes tatueringar som täcker handled upp till axel, vi pratar om grafitti, om livet i London, om pappa... Alla rullar cigaretter. Nu står de i köket och steker biffar, mamma dukar bordet med ljusstakar och kristall. Jag glittrar av sminket jag fick i present. Min perfekta fredag.

Har firat att Re: public Service kommer med nytt nummer. Sofias kille fick akut blodsockerfall och svimmade. Jag känner mig nedstämd, vet inte varför, kanske är det all is. I morgon kommer bror. Förresten: jag är helt såld på filmen American Gigolo från 1980.

Det ligger två täcken i min säng. Jag måste ha ett backuptäcke när jag sover med någon. Nu sov vi istället med dubbla täcken och svettades ymnigt.

Jag hatar teater. Somnade två gånger tills den tjocka tjejen bredvid mig pruttade.

Jag drack absinth igår.

Middag hos Julia och Joel igår - renstek och rökt lax, rödvin och elvaprocentig öl från Österrike (från Stig). En av våra vänner hade färgat könshåret och förundrats över utebliven effekt (man kan skriva en hel citatbok om henne). Vi tog oss ut i snöregnet och trängdes i kö till Marie Laveau, det var kaos i garderoben och alla var tolv år, glas under fötterna, Julia gick bananas på en kille som la krokben för mig och hämtade vakterna och det blev ett drama, men det är fint att ha vänner som agerar livvakt. Tyvärr fick jag nog av alltihop och tog taxi hem. Nu skriver jag en text om Nan Goldins betydelse för den sexuella fotografin, ska senare åka hem till Moa som fyller tjugofem. Mera mat, mera vin, kanske lite kärlek.

Jag läser Framkallning av Agneta Klingspor och Tarkovskijs hästar av Pia Tafdrup med avlidna pappor som tema. Den första en roman, den andra diktsamling, jag gillar båda mycket, tappar dock min författarsjälvkänsla (men inte ambitionen). Tänker mycket kring fiktion vs. verklighet, vad är litteratur och vad är journalistik, och vad är i helvete är en bloggroman? Luddiga begrepp. Jag skriver inte fiktion, men jag förädlar som Svetlana Aleksjevitj så fint kallar det. Precis som minnet och dagböckerna.

Dessutom står det klart: jag är en faghag. Jag vill dricka Cosmopolitan, vara bästis och ligga med bögar.

De är levande. De är döda. De är nakna... Super Zombie Strippers!

Utanför fönstret ett djursjukhus, röd bil parkerad utanför med texten Smådjurskremering.

På en lantlig promenad överraskades Tjechov och en vän av regnet. Hemkommen fällde han ihop det våta paraplyet och sa: "Man borde skriva nån liten historia om ett par unga människor som tagit sin tillflykt till en tom lada och väntar på att regnet ska gå över. De skämtar och skrattar och flörtar med varann, medan de låter paraplyerna torka. Regnet slutar, solen skiner och plötsligt dör han av hjärtslag. / ../ För så är ju livet. Vi skämtar och skrattar och så - pang! är alltihop över."

För en halvtimme sedan hade jag en porslinslampa hängande i köket. Nu ligger tusen skärvor i en påse, redo för källsortering. Jag tappade den då jag skulle byta glödlampa. Eller nej, jag hakade fast den och när jag trodde att den satt säkert smällde den i golvet. Just my luck.

Bondepoeten Sergej Jesenin skrev revolutionspoesi och träffade den femton år äldre Isadora Duncan då hon var inbjuden till Moskva av sovjetregeringen för att lära arbetarbarnen plastisk dans. De gifte sig och reste till Berlin, Paris, New York. Hon kunde inte ryska, han inte engelska. De pratade med tecken och gester och ett av Jesenin påhittat språk. Överallt gjorde de skandal. En ridande polis avbröt en föreställning i Boston, där Duncan dansade till Internationalen och Jesenin brandtalade på ryska. Hon fråntogs sitt amerikanska medborgarskap och paret skickades ut ur USA. Jesenin tog senare livet av sig och Duncan ströps till döds när hennes sidensjal fastnade i hjulet på en Amilcar CGS.

Nabokov skriver: Det är inte intryck som gör goda författare; goda författare tillverkar dem i sin ungdom och använder dem sedan som om de verkligen varit så ursprungliga.

Jag läste i någon av tidningarna om ett stickcrew som stickar bondagekläder. Mjukporr! Sjukt roligt. Har varit på vernissagefest på Färgfabriken, skinheadsfotoutställning, bilderna såg ut som skit, kanske var de kassa datautskrifterna uppsatta med häftstift för att skapa en trashig miljö. Vad vet jag. Det som säger allt är att ett skinhead som porträtteras på bilderna blev utkastad från festen. Det är Stockholm det. Jag och Sofia dansade till Brainpool och Fatboy Slim. Tog taxi båda vägar = lyx. Nu äter jag bulgursallad med sked. Om sex timmar ska jag upp och jobba. Mår skitbra.