du
Jag log åt främlingar på pendeltåget, och mot en Sankt Bernardshund som log tillbaka i någon slags sömnig grimas. Det är väldigt speciellt att nå en punkt där man släpper in en människa i sitt liv, man låter honom röra sig fritt i ens kaos, i sårbarheten och nakenheten. När man släpper garden och flyter med. Nu flyter jag.
Kommentarer:
Postat av: E
Fint. Och på Facebook?
Postat av: sanna
Haha, där är det också fint.
Postat av: ljuvlia
Fantastiskt.
Trackback