sannusjka

När jag är hemma lyssnar jag bara på Air. De har, som en recensent skrev, förmågan att ta över ett rum alldeles obemärkt. Jag lyssnar på Talkie Walkie och soundtracket till Sofia Coppolas film Virgin Suicides. Jag skurar golv, målar klart väggen i köket. Lagar köttfärssås. Och gråter hela jävla tiden. Jag kan bli kysst över hela kroppen utan att känna det minsta. Famlar ständigt i blindo. Läser en bok som heter Att ta sig upp när man är nere, en sån där kognitiv självhjälpsbok med olika test där man kryssar i påståenden om sitt beteende. Det finns en dedikation i boken "Till Sanna från Anna julen 1998, vid tillfälliga depressioner." Jag fick boken lite på skämt av henne, men i ren desperation ger jag den nu en chans. Har även hittat skumma böcker i mina föräldrars bibliotek, hippielitteratur som Kärlekens tao där någon gubbe förklarar varför han får ligga med unga intelligenta snygga tjejer fast han är gammal och ful.

Det finns dock spännande saker som gör livet ljusare. Sofia kommer hem från Norrland idag och på fredag har Ylva födelsedagsfest. Jag jobbar sena kvällar på Cinemateket igen. Ser fram emot presenten jag fick av Julia - en heldag med henne på Centralbadet. En bättre present kan man inte få i ett läge som detta. En tripp till Ulmalahti vore det ultimata botemedlet, rysk bastu (inkl. bli piskad med björkris), vodka och kakelugn. Idag var jag förbi Fantoma och hämtade boken jag ska skriva om till Re:public service. Hoppas också få tag på tjejerna som gör konstfanzinet Slicker.