sannusjka

Folke Rydén tyckte att jag kissade snabbt som en karl. Och jag tog tillfället i akt att säga till Mustafa Can att jag älskar hans bok om sin mor. Jag och Sofia satt i en soffa och målade upp ett drömscenario med Liza Marklund, men beslöt oss för att lämna henne ifred och låta magin vara intakt. Hon satt för övrigt och bondade med Thomas Bodström. Kulturmingel på "Park Avenue". En kvinna fördes iväg med ambulans. Jag gissade att det var Maja Lundgren som hade fått en panikångestattack. Sedan stod vi på taket på nån himla klubb och Ronnie Sandahl hånglade med en tjej mitt framför ögonen på oss. Här står du och hånglar, sa jag. Vid femsnåret väntade vi på spårvagnen och en kille hoppade i Göta älv. Simmade några konstsim och tog sig upp igen. Mycket besynnerligt. Det var så mörkt och svart. Han hade skinnjacka. Måste varit tungt att simma i den.

Jag är hemma nu. I lugnet och tröttheten efter bara några få timmars sömn och en alldeles för lång tågresa med nerfallna ledningar och förseningar.

Vi bor i kollektiv i Bergsjön! Rökelse och röda draperier. Måste hitta mataffär och närmaste Systembolag. Läste ni att blixten slog ner i snoppen på en kroat (Expressen)?

Nu åker jag och Soffan till Göteborg!

Det är nån satans präst som har ollat en kvinnlig prästkandidats kontor!  Belinda Olsson skriver en krönika om det i Aftonbladet. Kan tyvärr inte länka eftersom man måste vara medlem i Plus.

Det är fullmåne och jag har PMS. Men rosenroten verkar hålla det mesta i schack. Kan dock inte koncentrera mig på boken som jag måste läsa inför intervjun med författarinnan. Inser att jag inte är intresserad av slaveriet på Guadeloupe. Forna öststater och arbetarklassmisär i Storbritannien är nog mer min kopp av thé....

Trivs bra på egen hand. Yoghurtsmiddag framför filmer som Varats olidliga lätthet, Bitter moon, 9 1/2 vecka. Erotik light. Heta bad och mjukgörande kräm. Anteckningsboken som snart är full. Ett glas vin!

Jag var hos frisören idag. Vilket trauma! Hon skulle tona håret en nyans mörkare, ganska nära min naturliga hårfärg. Något gick snett och håret blev gröngrått. Jag ser ut som en gammal soc-kärring! utbrast jag förfärat. Det såg verkligen hemskt ut. Tjejen räddade situationen genom att lägga in blonda slingor och nåt avfärgningsjox, så nu är jag tillbaka som blondin.

Jag har köpt ett nagellack i färgen Glasgow. Vore kul att höra om ni kan gissa hur den färgen ser ut. En ledtråd: det blev inte så snyggt som jag hade tänkt.

Haren på skolgården är tillbaka! Den har varit borta i en mindre evighet. Nu följer jag spåren hem. Efter ett biobesök ser jag allt genom Roy Anderssons ögon. Gråfuktiga kulisser där statister passerar i slow motion. Skrattar åt eländets estetik. Jag fick ett telefonsamtal ikväll som jag väntat på länge. Vinden vänder. Haren är tillbaka.

Jag har hälsat på min mormor. Andats ren luft på bryggan vid vattnet. Vi åt smörgåsar med räkost (vilket jag bara äter när jag är hos henne) och jag bläddrade som vanligt i Se & Hör för att uppdatera min kunskap om kändisvärlden. Plockade två påsar äpplen, fick pengar till bio, åkte hem. Nu skriver jag på min hemtenta om rysk litteraturhistoria.

Jag sitter och skriver in produktionsuppgifter till Cinematekets programblad. Det kan uppstå en hel del roliga kulturkrockar. Som nu, när jag använder Janne Halldoffs film Klippet som mall och byter ut skådespelarlistan till Bollywoodfilmen Mughal-e-Azam:

Badshah Jalaluddin Mohammed Akbar spelas av Svante Thuresson.
Madhubala spelar Fimpen.

Haha!

Jag har slutat att uppmuntra iraniern till samtal när jag jobbar. Följden är att han ser kränkt ut och går därifrån med svansen mellan benen. Igår föll jag dock i en av hans fällor: jag råkade nämna att jag frilansar som skribent (som svar på hans fråga om jag har ett liv utanför Filmhusets betongfasad), och nu vill han att vi ska utbyta erfarenheter. Jag ska läsa hans barnböcker och han texterna om mina obskyra möten med konstnärlig underjord i Ryssland. Förhoppningsvis rinner detta projekt ut i sanden, eftersom jag inte kommer jobba på mer än en vecka utan istället mingla med liknande personligheter på Göteborgs bokmässa.

Många märkliga karaktärer dras till mig när jag är i tjänst. En av dem, den rara killen som har konverterat till islam, stod en dag i foajén och väntade på mig. Vi känner inte varandra, men har gått i samma skola en gång i tiden. Träffade honom på tunnelbanan för något år sedan när han samlade pantburkar. Nu frågade han om jag har pojkvän, varpå jag kastar tillbaka frågan med ett varför undrar du det? och han: Det är en kompis som undrar.... Sedan gav han mig en flyer med information om islamiska föreningar i Stockholm.

Naturmedlet Rosenrot fungerar som ett slags uppåttjack för mig. Efter kl 18 börjar jag prata som Kalle Anka. Diskuterade rysk film med en besökare på Cinemateket igår och kände hur min röst eskalerade, skenade iväg.... Jag tryckte till och med upp Återkomsten i ansiktet på honom.

Idag: någon slags kosackgympa. Jag har så känslig hud att den blir rödflammig av svett och av duschen efteråt. Som om jag lider av röda hund eller svartsjuk pojkvän. I bastun satt jag inklämd mellan fyra jättebröst och kände mig teeny-tiny.

Numera går jag igång på Omega-3, rosenrot och Vitamineral Kvinna.

Som av en slump ringde min bror igår. Han och René kommer hit i november. Lycka. Förmodligen kommer de att bo i min lägenhet och jag hoppas att René lägger mig på sin yogamatta och lär mig att andas.

Jag har på mig gothklänningen som jag fick av Johns exfru Felicia 1995...

Samtalsterapeuten snöt sig fem gånger under vår sextio minuter långa session. Utöver det yttrade hon inte så många ord. Hon lyckades i alla fall få mig att känna mig självupptagen som kommer dit med mina problem. "Du är inte den enda som mår dåligt." Nehe, det kan jag väl räkna ut med lillfingret. Och barnen i Etiopien svälter medan vi sitter här och ödslar tid.

Samtalsterapeuten säger att min dröm, där pappa står ung och snygg i hallen, symboliserar längtan efter en fästman.

(!!)

"Allt det man vill lära sig av sorgen visar sig vara raka motsatsen till det man faktiskt lär sig. Det finns inga uppenbarelser, ingen visdom i utbyte mot det man förlorat. Man blir bara dummare, mer självisk. Kallare och hårdare. Man glömmer sina nycklar. Man åker hemifrån och får panik för att man inte tror att man ska minnas var man bor. Man vet mindre än man någonsin gjort. Man passerar hela tiden nya sorgtrösklar och tänker att denna kanske döljer någon sublim sanning om liv och död och smärta. Men på andra sidan finns bara mer smärta. / .../ Det är samma sak med folk som säger 'det som inte dödar dig gör dig starkare'. Till och med de som säger det måste inse att det exakt motsatta är sant. Det som inte dödar dig massakrerar dig, försvagar dig, lemlästar sig, gör dig gnällig och egoistisk på samma gång. Ju mer smärta, desto mer uppblåst blir du. Det som inte dödar dig gör dig otroligt irriterande."

Just så.

Gullregn. Belgian blue. Laserdome. Ryggmärg. Sköna söndag. Gravitationens regnbåge (Pynchon). M+M. Green Gardens. Richard Hell. Byn med det blå huset (Sune Jonsson). Ruffa Alving. Vinkelrät. Jens Assur. Polaroid. Derrida (dekonstruktion). Ryska formalisterna. Håkan Pieniowski. Berny Pålsson. Nan Goldin. Maria Zennström. Tältkillen. Jeanette Winterson (What is art for?): Concentrate/disapate. Love/imagination. Miracles are not convenient. Patterns, colors, sound. Language of birds. Art is the radar. Signals of the heart? Heliga rum. Fjärilsrestaurangen. EEG. Nicole Krauss. Från pest till polio. Den lilla havsfrun. Kaliningrad. "Hot spots". Kuriska lagunen. Gostja iz buduszjevo. Anna Achmatova. Tsvetajova. Varje missfoster är en del av sig självt (Dubravca Ugresic). Giraffen är en hals? Lösnaglar metallic. Lovers language. Kavine pardoutuve. Självmordsdykning i Stilla havet. Storkbett. Dödens födelsemärke. Ärr och solbränna. Zonen. Kirurgigatan. Anatomigatan. Final countdown. Tyler Durden, Marla Singer. Sally Mann. Father figure. Bruce Davidsson. Boris Mikhailov. Bröstmjölk. Hamburger Bahnhof. c/o Berlin. Henric de la Cour. Himlen poppar popcorn. Bauhaus. Bierhimmel. Lavendel. Lösögonfrans. Peaches. Duvorna glänser i solen. Fötter. Kartritaren. John/Felicia. Susan Sontag. Diane Arbus. Stig Larsson. Ryggtriangeln. Middag med Walter på Orion. Thai-massage. Sekretessavfall. Burt Bacharac. Kalix. Svarta nätter/vita nätter. Rosa fluff. Institutionen/institutet. Leopardmönstrad. Igelkotten. Spartac. Hunden med det blå ögat. Yves Saint Laurent.

Hittar ni mig med rakblad i handlederna, ta mig till närmaste bibliotek. Böcker är mina livbojar som jag klamrar mig fast vid, precis som Rob Sheffield och hans blandband. I dag kom jag hem med Stipendiehandbok för kvinnor (utgiven 1994), Välja yrke 2007 från Saco, Lustpunkten av Åsa Moberg (som handlar om inlärning utan utbildning), Min tjej och jag av Tony Parsons och dikter av Ann Jäderlund.

Blir genast i bättre sinnesstämning när jag bläddrar i stipendiehandboken.

- Uppmuntran till barnrik prästfru
- Hyresbidrag till obemedlade, aktningsvärda kvinnor, s k pauvres honteux
- Bidrag till tvenne fattiga fruntimmer inom Vadstena stad, hvilka gjort sig kända för en redbar, hederlig och gudfruktig vandel
- Understöd vid jul till ensamma behövande kvinnor i församlingen
- Bereda lanthusmödrar från hushållningssällskapets område möjlighet till semesterresa

Och ännu bättre av Välja yrke 2007.Framtidsprognoserna för mina potentiella yrken ser dystra ut:

"För närvarande utbildas betydligt fler journalister än branschen har behov av att nyrekrytera. Arbetslösheten är hög. För närvarande är det överskott på arbetskraft och samma sak gäller sannolikt om fem år."

Tur att jag lånade Mobergs bok. Hon hoppade av gymnasiet och är verksam som författare, frilansjournalist, översättare och debattör.

Ah men åh. Här kommer en trevlig och välkänd filmkritiker från Ryssland och jag låter som ett fån. Jag förstod inte vad han menade när han frågade efter portugisiska filmer. Och sedan kommer en engelsman och jag kan inte säga myndighet på engelska. Suck.

Rented rooms med Tindersticks... När jag och Julia bodde ihop på Lundagatan blev hon irriterad på mig när jag alltid sjöng med i versen we'd go fuck in the bathroom.

Jag gillar Kitty! Både som krönikör och som radiopratare i Christer.

Och nu plötsligt flyter det.

Jag gillar kommandot i Microsoft Word:

"Type a question for help".

Det känns lockande när dokumentet lyser tomt på skärmen och orden är långt, långt borta.

Måndagar är paranteser. Parantesdagar. Jag vaknar med en sorg så stark att jag inte kommer upp ur sängen. Sedan sitter jag länge och bara stirrar rakt ut. I dag åkte jag till Valand. Skrev några rader och tittade på Nicolai Dunger som läste morgontidningen. Den perfekta tystnaden. Ösregn och stolar som skrapar mot golvet.

Träningspass på Friskis... smärtan i bröstet smälter ihop med tillfredsställelsen att vara i rörelse.

Hem igen. Pasha kommer dit, kliar min rygg.

I går gifte sig min barndomskompis Kim med sin Petter och jag var där! I gul klänning och klickklackar. Ylva i röd Marilyn-klänning, vars urringning jag tvingade henne att skyla med en sjal i kyrkan. Brudgummens far bjöd upp henne hela kvällen... Det var mat, vin, tal, tårar, kärlek. Och Carola. Nostalgi på hög nivå. Hade turen att få en stilig karl till bordet. Våra samtalsämnen nuddade vid skilsmässor, barnuppfostran, döden, konst, Ryssland, könssjukdomar. Till sist dansade vi tryckare i regnet.

Ibland förstår jag er inte.

Det finns en rolig skylt i Hötorget där det står: Cashews nötter.

Jag är i alla fall inte så pass alienerad att jag bangar en utekväll. Vi ses där.

Det regnar katter och hundar. Jag kollar upp resor till New York och stipendiemöjligheter. Måste drömma annars går jag under.

Är det någon, förutom jag, som har sett Art School Confidential? Manusförfattarna till Ghost World har skrivit en historia om ångestfyllda konststuderande. Det roliga, i en annars ganska dålig film, är hur huvudpersonen Jerome får igång sin karriär. Allt går åt helvete, han har prestationsångest och vill ta livet av sig. Slutligen vänder sig till en alkoholiserad konstnär för inspiration, kräks på golvet, snor hans konstverk, glömmer en glödande fimp på heltäckningsmattan... Efter en invecklad historia hamnar han på kåken och blir rikskändis tack vare gubbens målningar.

Nu hörs det stön från balkongen under mig igen. Klockan är 14:14. Själv är jag ganska förkyld och fördriver tiden med att tvätta och städa till tonerna av mina grannars älskog.

Stammis-Stig tycker att jag ser svettig ut. Ja, säger jag, det är febern! Det finns inget syre här och kaffet från Edenborg gjorde mig illamående, händerna skakar. Jag tycker om att prata med Stammis-Stig, men det är alltid han som påpekar mitt ansiktes olika grader av trötthet.

Anna sa: sluta vara så fågelungig! Andra vänner tipsar om lyckopiller. Det ska gå långt innan jag börjar medicinera, jag som till och med blir robot av p-piller.