sannusjka

Min plågsamma barnsjukdom hemsöker mig igen, migrän, och inte är det en barnlek. Ingenting hjälper och i desperation är jag nu hemma hos mamma, hon som la fuktiga handdukar på min panna, som sjöng för mig och som fick det mest outhärdliga att försvinna. När jag kom upp i tonåren blev anfallen mer sporadiska och pojkvänner tog över mammas roll som helbrägdagörare och nu, nu är jag tillbaka på hennes gata. EE var på middag hos mig igår, jag försökte bota spänningarna med vin, funkade sådär, somnade strax efter hon gått och drömde om A, en slags förvirrad Lust, caution-situation, blod som rann längs nakna vader. Har under morgonen tittat på Persepolis, en mycket bra animerad berättelse om Marjane Satrapis uppväxt i Teheran. Det var så vackert när jasminblommorna flög ut ur hennes mormors behå...