sannusjka

Gubben skrek i natt. Igen. Lite mer återhållsamt, men han skrek. Vid tolvslaget börjar han yla mot fullmånen. Ändå är jag utvilad och på jobbet har jag fått jag en jättefin present: en kopp av keramikern Åsa Lindström. Jag har tyst önskat mig hennes koppar sen tiden på Gotland, men det kunde ju inte min chef vetat.

Jag och en tjej tävlar om vem som ska äga A på Fejan. Hon budar hela tiden över mig och nu ger jag upp. Ser honom försvinna vid horisonten, tar mitt pick o pack och åker till Berlin.