a broken frame

image406
Jag såg
Den fria viljan häromkvällen. Den var obehaglig på ett svartsynt, cyniskt sätt. Jag snabbspolade förbi våldtäktsscenerna. Jag gillar Simone Timoteo (t ex i Dagarna emellan), men här spelar hon ofta över, det blir för mycket manér, för mycket psykbryt, jag får inte ihop det. Hur många porträtt av trasiga människor har jag inte sett? Samma känsla fick jag av Flandern som jag såg på Cinemateket (när Sofia lämnade salongen under en våldtäktsscen). Nej, se Mot väggen istället, fortfarande min favorit, alla kategorier.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback