sannusjka

Nu lägger jag ner blogg.se och återfinns här.

Ulf Lundell skriver i romanen Saknaden att kvinnliga underliv smakar som... koriander och krossade kikärtor.

Jag har nu lämnat över min bebis till en fosterpappa. Delar av mitt manus är på flykt - och det känns som att klä av sig naken inför någon för första gången. E tapetserar väggarna med Isabelle Huppert, YSL, Grace Jones... gotta love him for that.

Och jag gillar vad jag håller på med, momentet i skrivprocessen då man avfärdar allt och börjar om, någonting nytt tar vid. Särskilt av att efter två års skrivkramp känna hur det plötsligt flyter, eskalerar.

Hela helgen har jag spenderat med mamma.
Jag har legat i hennes stora, varma famn och hon har masserat min S-formade nacke, fått mig att slappna av som om jag flöt på saltvatten. Hon och jag som två valar i hennes dubbelsäng.
Vi är nära igen.
Var på bio för första gången tillsammans sedan jag var liten (det var annars min och pappas grej) och vi såg förstås Mamma Mia och jag grät som en bebis, gömde mig i en svart sjal, skämdes. Grät för att hon grät, för att jag tyckte att alla satans Abba-sånger handlade om henne och pappa, eller om mig och henne, och det finns ingenting som får mig mer sentimental än banala sånger om kärlek. Och för att Meryl Streep var så jävla bra. Resten hade jag kunnat skippa, men när hon stod där på ett berg och sjöng The Winner Takes It All till en töntig Pierce Brosnan, då skakade fan väggarna.
Sen torkade vi våra kinder och gick för att äta pizza.
Och så köpte hon mig ett par skor.
Min mamma.

Efter tråkiga actionrullar som No country for old men och History of Violence har jag nu sett Lust, caution.

Lust, caution! Ouuugh. Se den. Pure passion och lite onödigt våld.

Jag är hemma med nackspärrshuvudvärk igen. Smörjer mig med Voltaren Gel. Behöver handpåläggning, healing.

Hittade detta roliga inlägg på Fashionmuslimetterna, om tjejer som bloggar om vintagemode (50-tal, pin-up etc) och använder infantilt språk. Och så vidare hit där jag upptäcker att tjejen lagt upp några av bilderna från Vanity Fair som David's son Michael har tagit.

Jag känner mig boostad med positiv energi i dag; förmiddagen har flutit på små effektiva moln och jag har cravings efter sysselsättning, finally. I kväll ska jag städa min lägenhet, se Lust, caution och läsa klart Bübin. Är det regnet, molnen, kylan? Eller att stenar lyfts från mina axlar. I går var jag på middag i Hökarängen hos EE, det piggade upp att kela med hennes katter, äta god mat, prata och kolla in hennes skosamling.

Bilden är från filmen Grey Gardens.

Inte tillräckligt mycket sömn i natt, ögonen hänger, jag har killkalsonger under jeansen och jag luktar av zinkpasta som man smörjer in babystjärtar med.

A har rakat av sig mustaschen och, som E sa i morse, det känns som att vintern är nära. Men, som någon annan sa: man ska inte måla fan på väggen.

I natt drömde jag att pappa levde. Minns knappt den känslan längre, men här var den igen, glasklar, han och mamma hade flyttat till ett nytt hus och jag vattnade deras trädgård. Allt gick i aprikos, varmrosa, orange. Torkade blommor och flätade korgar, helt taget ur luften, som någons patio i Los Angeles som jag kan passerat i baksätet av David's Toyota.

Jag och J följde Pride-tåget över Skeppsbron och vi hade gåshud och tårar och mens och stämningen var laddad, regntung, men laddad. En arm runt min axel var viktig just där. Sedan en tur på Moderna med J:s tyska vän T, jag stod länge och glodde på Natalie Djurbergs animationsinstallation, särskilt den där en eskimåkvinna dödar en valross och öppnar upp honom, gräver ut inälvorna och syr in sig själv i hans mage. Dagen blev snart till morgon, jag lämnade festen innan det började hånglas i köket, I couldn't bare.

Jag vet inte varför jag aldrig förut läst Mare Kandre.
Nu läser jag Bübins unge.
Och det känns som jag hittat the core av allt jag saknat och sökt.

Jag drömde att jag hittade A i en norrländsk skog, på bibelstudier. Jag tvingades sitta där med honom och resten av gruppen, i en ring, och recitera. Har fnissat åt detta hela morgonen och på tunnelbanan - då ville jag sjunga.

Jag hade en timme att döda i Hornstull i går så jag trotsade vädret och satte mig på biblioteket. Hittade en bok om VÄRLDENS SKOGAR och läste om redwood, fotosynteser och vildmarksvärde.

Om och om igen har jag berättat om trippen till Kalifornien, suttit på en klippa i Gröndal och blickat ut över vattnet och avslutat med: Stockholm alltså, finns det något vackrare? Någon timme senare står man på Debaser och tänker nja, not so much. Men helt ok. Och vi undrar om och om igen: var är alla vi känner, och vilka är dessa artonåringar omkring oss? Sen tar man en taxi hem och ringer ett ex för att få någon slags inbillad samhörighet. In the end sover jag ensam i min 160 centimeterssäng.