sannusjka

Boken jag läser heter Maken och är skriven av Gun-Britt Sundström. Det var ett inslag om den på Babel för några dagar sedan och till min glädje hittade jag den på pocket. Maken är den bästa roman jag någonsin läst om kärlek och relationer. Kanske mest för att den är skriven utifrån den "mindre angelägna" parten som dessutom råkar vara kvinna. Språket är genialt, men framförallt roligt. Jag måste ibland lägga ifrån mig boken och skratta, eller skriva ner något fantastiskt ord (som "möbelmoral"). På två dagar har jag läst 250 sidor av 547. Till skillnad från när jag läste Bitterfittan blir jag inspirerad och varm om hjärtat och jag identifierar mig med både Martina och Gustav. På det sättet är romanen könlös. I mitt tidigare förhållande var jag som karaktären Martina, i mitt nuvarande en slags cocktail av dem båda. A är sannerligen mer som Martina, han vill nog mest älska "lite avsides, visslandes", en ballong som hotar att fångas upp av vinden, en ballong som jag inte vill tejpa fast på väggen, utan hålla fri. Jag har inte en idealiserad bild av kärleken som Gustav har och ingen längtan efter att "förtäras av passion", men jag är heller inte så rationell och avsexualiserad som Martina. Alla borde läsa Maken. Om inte annat för Stockholmsmiljöerna på 70-talet (t ex café Valand på Surbrunnsgatan som finns kvar i originalinredning).