sannusjka

Här sitter jag. Tvätten torkar nere i tvättstugan, disken väntar i köket. Och just det, jag måste skriva ett brev. Till Gösta Ekman.

Jag behöver tips från er som varit i Kalifornien, särskilt LA och San Francisco. Något särskilt som man måste se?

Samt: förslag på bra musik som jag kan ladda min ipod med.

Nu hoppas jag bara att mitt pass är giltigt för inresa i USA. Ska genast ringa ambassaden.

I'm on my own again. Jag och min norska partyfinne och möjligen rabiessmitta från allt kel med rottweiler-hunden. Ett break-up är aldrig kul, särskilt inte då man fortfarande fantiserar om att allt ska bli bra igen.

Jag har drömt mardrömmar i natt, om A och pappa och andra i min närhet. A och jag satt i en taxi och hade knarkat och skrek åt varandra, drog varandras hår och det var helt överjävligt. Vaknade upp och mådde illa och nu kan jag inte skaka av mig drömmen.

Paret från Göteborrrg var något alldeles särskilt. De anlände när jag stod på övervåningen och fixade med Renés present. Killen hade ADHD och studsade omkring i rummet och hans tjej bara: "Ska'ru bajja ellerr?" och gav honom en rulle toapapper.

Senare hade jag dem vid bordet. Precis när köttet las på grillen växlade vädret om till skyfall och alla tog sig in i festlokalen. Maten var topp, men kycklingen inte riktigt genomstekt och aerobicstjejen bara: "Don't eat the meat, you're gonna DIE. Do you hear me, you're gonna f-ing die!" Tydligen jobbar hon också som kock. Engelsmännen stirrade på henne en stund och fortsatte sedan äta. Under kvällen smällde hon till mig ett antal gånger och liksom "hoppsan, hoppsan" som att det inte var meningen att klatcha till min arm sådär hårt. Frågade upprepade gånger om födelsemärket på min axel var ett sugmärke. Jag bara väntade på att hon skulle lägga krokben eller ett piller i min drink.

Hennes pojkvän gillade mest motorsport (snabba bilar) och när jag berättade var jag bor i Stockholm frågade han "många blattarrr där, va?". Som svar på min ålder kom följande kommentar: "Näj, du ser ju för faen ut som en tonåring juh".

Det var i stort sett fascinerande och eftersom jag var full of happiness älskade jag till och med dem för en stund.

Tillbaka i Stockholm. Åtta timmar på buss, stela leder och härjat ansikte. Sov hos Jorunn i natt, eller rättare sagt: i hennes grannes lägenhet eftersom min kropp gav upp vid 03 och hennes 30-årsfest höll på till morgonen. Så ljuvligt det var, att lägga sig i ett alldeles tyst och mörkt rum! Det har varit intense att umgås med fulla människor i två dygn. Men samtidigt: så mycket kärlek. Jag har varit på toppen av min sociala förmåga, sagt till människor att de är underbara och fått lika mycket tillbaka. Särskilt fin var interaktionen mellan mig och Cathrins hund Emma, hon sov hos mig på soffan, med sitt huvud mot min kind. Hennes jättehundkropp och hjärtslagen och andhämtningen, pure love. Och min kära bror. Han ska tatuera en varg på armen (varg = vår norrländska pappa). Renés exman är tatuerare och hade tatuerat hälften av sällskapet på festen. Det finns mycket att skriva, men jag är för trött. Another time, another dress.

Jag ær i Oslo. Det regnar katter och hundar och husets enorma altan vætter ut mot havet och bergen, man kan knappt se horisonten. I går firade vi Rene hela natten, one wicked party, som de influgna engelsmænnen sa. Jag træffade en vacker kvinna (50+!) och vi delade ett intimt øgonblick på toaletten (tolka som ni vill). Jag blev mer eller mindre påpucklad av en solariebrænd aerobicsinstruktør från Gøteborrrg, førmodligen før att hon trodde att jag raggade på hennes rasistiske pojkvæn som senare tumlade runt med en annan jænta innan han somnade på øvervåningens golv. Efter tolvslaget var jag yngst på festen och fick ta emot ett och annat skamligt førslag, var tvungen att gømma mig en stund pa baksidan av huset før att vara ifred. For real.

Tänker lite på mina ex, hur stabila de är i sina nya förhållanden. De har hittat rätt, vilket också indikerar vilken mismatch vi var in the first place. Och jag är glad för deras skull, särskilt för min kära ryss, att han har byggt ett litet bo för den kärleken. Det enda som klämmer i hjärttrakten är att hon, den nya, varit där. I Ulmalahti, hos hans familj. Det känns weird. Och de ligger förmodligen i sängen, efter en akt, och tragglar det kyrilliska alfabetet. Precis som vi gjorde. Men, allt har ju rubbats ur sina banor sedan dess - vi har båda förlorat familjemedlemmar och börjat om. Det är efter nu. Jag är i en relation med någon som har allt det jag saknade i min förra: distans, utmaning och hjärtasmärta. Precis vad jag förtjänar efter ha gett mitt ex gråa hår.

Jag har besökt vårt tryckeri idag. Det är en speciell typ av människor som jobbar i tryckbranschen, inte sällan gängliga alternativt kulmagade killar med blek hy och snus under läppen. Vår man i tjänst ser ut som Stig-Helmer och levererar uppfriskande, ironiska skämt i ungefär samma anda som på mitt eget företag. Framtoning påminner mig om Neil Strauss, hans icke helt fördelaktiga appearance kompenseras av charmen och humorn. Dessutom har han snus på båda sidor av läppen, samtidigt, och byxorna liksom uppdragna i midjan, åtdragna med ett skärp. Och så yrkesstoltheten, hur vi gick omkring i lokalerna och pillade på maskiner, uråldrig teknik (celluloidfilm!) blandad med modern. Nån snubbe dyker upp från ingenstans (med snus) och bara: såg ni fotbollen igår?? Vår man höll låda om ditt och datt, jag förstod knappt kontexten av det hela, flöt istället med på ett moln av fotofix. Sedan åt vi lunch i en liten platt stuga som varit raggarfik en gång i tiden, fantastiskt. Jag ser det framför mig: dansbana med kulörta lyktor, hångel i baksätet av en Amazon. Stor stark och inrökta gardiner.

PS. Två saker jag inte tycker om just nu är: 1. min parfymerade trappuppgång 2. lukten av nytvättade kläder. DS.

E kallade kopiatorn för hora. Jag skulle vilja lära honom lite lovers language på ryska. I går städade jag lägenheten eftersom jag får ryskt besök, och ni vet väl hur ryssarna är med sin städning, ultraeffektiva cancerframkallande fläcklösare och så vidare. Jag försökte att med kaustiksoda få bort lukten i golvbrunnen, väntade mig en kokande geiser, men det hände ingenting. Vad gör jag för fel? Läser Kafka på stranden mer intensivt nu, Murakami har ett språk som vaggar in läsaren, jag blir lugn & fin och glad av hans historier. Det regniga vädret i morse hade lite samma effekt, jag kunde tänka klart igen.

Spenderade söndagen vid Alviks strand och på Drottningholm. Vattnet glittrade och vi låg i skuggan på ett lakan. Alla runt oss var gravida och omringade av barn och jag slogs av tanken på en egen familj, hur det skulle kunna vara. Fredrik muttrade något om "känner du några i din krets som är gifta och har barn, och om du gör det, är de lyckliga?". Nej, de flesta lever som jag, planlöst. Det verkar närmast tabubelagt att önska sig en familj, en fast punkt. Från lakanet tittade jag på de små konstellationerna och kunde känna deras kärleksfulla atmosfär. Ett liv med mjuka kanter. Ett skyddsnät att falla mot.

Min nakna rygg och A klämmer en finne som han hittar vänster om ryggraden. Den är helt inflammerad, säger han. Jag som inte ens märkt den. Han är praktiskt lagd, hittar finnar - klämmer dem, på samma sätt som jag nosar upp gömda minor i förhållandet likt en cancerhund och för fram dem i dagsljus. Jag släpper taget nu. Låter ballongen flyga fritt. Dagen har varit lång. Drinkar med Fredrik på Sacre Coeur och Södra Teatern, lätt om fötterna. Promenerade hem från Skärmarbrink, i skymningen, inga människor, bara jag och min ipod. Knottriga bara ben och så lättnaden, friden, tankarna. Nu hemma, balkongdörrarna står öppna, smörig r'n'b i högtalarna. You make me wanna, ahahah.

E hittade den här, från Hanekes re-make av Funny Games. Naomi Watts. Hon är ganska bra i Mulholland drive och 21 grams. På postern ser hon ut som ett sådant där gråtande barn som alla hade på sina väggar förr i tiden (på 80-talet?). Det är tyst och lugnt på jobbet. Jag känner redan resfebern komma, det pirrar i benen, påminner om en nyförälskelse. Att ensam resa. Långt bort. En handling som ska komma att betyda något, åtminstone markera en slags gräns mellan före och efter. För mig symboliserar resan toppen av det här ganska så spännande året. Det är också en konfrontation med allt som känts jobbigt med min far och familjerelationer. En nystart är att börja ta ansvar för sina handlingar, följa upp, sluta gömma sig. Tydligen behöver jag korsa både klimat- och tidszoner för att verkställa mina mål.