sannusjka

Jag börjar hitta lugnet. Halvligger mellan nytvättade vita lakan, i svart nattlinne som jag fick i födelsedagspresent i mellanstadiet av mina bästisar och som nu äntligen passar. Packningen är mer eller mindre sorterad. Massagen idag var väldigt skön, även om jag fortfarande är spänd och har lite ont. Ylva kom förbi här hemma och vi låg utslagna och bara andades. Pratade med David på Skype inför vår sammankomst på Los Angeles International onsdag kväll, om hur vi ska hitta varandra. Describe yourself, bad han. Short, skinny, fair skin! Like your Dad? svarade han. Certainly. Dominanta gener, det syns i min syskonskara. Clea och Gabrielle är också slanka, med obefintlig byst, plus sin mamma Nancies fotomodellfeature, rena drag och midjelångt hår. Efter en social helg med mycket alkohol vill jag nu bara få ro. Smälta alla rusiga tankar inför resan, och separera dem från diffusa tankar på A. Jag har hittat finallåten ur filmen Non ti muovere, den heter Un Senso och sjungs av Vasco Rossi och den får mig att snyfta varje gång. Italiensk smörsång... life, death, love i ett paket. (Och visst har han en snygg keps och ser lite ut som Bob i Twin Peaks?)

Min blogg är värd 22 258 kr enligt bloggvarde.se. Vad betyder detta?

Ut ur dimman och hamnade i Hässelby Strand. Spenderade en timme hos Pasha, missade hela den ryska middagen för att jag var tvungen att se Dubravka på Kulturhuset. Det var värt det, hon var briljant, charmig, smart, otroligt rolig. En stor källa till inspiration för mig. Hon samtalade med Herta Müller, en författare som jag aldrig hört talas om förut, men helt i samma klass. De talade om att vara "exil-författare", om förlorat språk/identitet, om tillhörighet, var man känner sig hemma - det var intressant och de hade en pondus/karisma som triggade mig, som fick mig att känna wtf, varför lägga energi på killar, varför engagera sig i något som inte föder någonting, något som enbart står still, varför inte istället bry sig om någonting verkligt, konkret, som mitt skrivande, hur har jag ens kunnat låta det hamna bakom allt detta. W-t-f! Och jag kände en sådan glädje och lättnad att jag åker på onsdag, bort från den här staden, om en bara för två veckor, få se någonting nytt, tanka mitt inre minneskort, fuck the rest. Och sedan bröt jag åter mitt löfte om aldrig mer alkohol och mötte upp ryssarna med mera på thaibåten i Skanstull. Bra melodiös techno, skum thaiöl och trevliga samtal. Jag börjar byta dygnsrytm.

Jag har så där ont igen, i nacken. Nästa massagebesök är på måndag. Måste ta till andra metoder nu när jag inte får sova sked. Så jag lyssnar på en skiva med Ralph Lundsten, Sveriges första syntare, som jag hittade på jobbet. ITunes kategoriserar den som new age och spåren har titlar som Av Sommar Född, The Singing Bells of Love, Månsilvrad Natt och Den Himmelska Fridens Ängd. Ralph har byggt en studio som han kallar Andromeda, inte långt från min mormors hus i Saltsjö-Boo. A:s sambo A2 brukar fika med Ralph i hans rosa villa och jag hoppas att få följa med någon gång.

bilder från andromeda.se

En bra dag. Fyndade på rean, åkte sedan hem till Sofia och Micke, laddade min ipod med 200 nya låtar och datorn med hela Adobe Creative Suite. Sofia ska åka till Frankrike på fotofestival och visa sin portfolio för agenter, bland annat ett jättefint porträtt av min mormor i päls. Och jag ska bo hos denna man i Los Angeles.

Det finns en låt med Heaven 17 som jag tycker om. Jag tänker att om A skulle dedicate a song till mig på Facebook skulle det vara precis den.

Jag samlar ihop bitarna av mig själv, som att trä glaspärlor på en skör tråd - i går tränade jag med Anna på Eriksdalsbadet och i kväll har jag en massagetid för min ömma nacke (kan man betala någon för att bota ett ömt hjärta?). Det är ju ändå Los Angeles jag ska åka till och jag vill helst anlända som en hel människa.

Saker jag uppskattar just nu:
* Alla former av djur
* Alla former av berusningsmedel
* Vänner
* Touche Éclat
* Sköna skor
* Nudlar
* R'n'b-ballader (Jordin Sparks och Chris Brown i duetten "No Air")
* SATC - säsong 4
* Boris Michailov
* Dubravka Ugresic som kommer till Kulturhuset på söndag (någon som vill gå dit med mig?)

Jag och Fredrik såg SATC-filmen. Satt på samma rad som Alex Schulman, tjejen bredvid hostade oavbrutet och det var två och en halv svettiga timmar. Filmen var som väntat dålig. Sedan åt vi kinamat.

Att fira midsommar när kroppen är på bristningsgränsen av pms och kärleksnoja är kanske inte så lyckat. Jag började grina redan i bilen när radion spelade nån Cornelislåt med skrattande ungar, gömde mig bakom solglasögon när mamma höll blicken på vägen. Det var pappas födelsedag och jag märkte hur ansträngd hon var, hela grejen att åka ut till min mormor. Det är inte samma sak längre, utan Lasse, sa hon när vi parkerade bilen under ett äppelträd och såg hur förfallen tomten är nu när han är borta och mormor är så gammal att hon bara vill sova. But life goes on och vi lagade lunch (eller ja, hon lagade lunch och jag satt nere på bryggan i vanlig ordning och doppade fötterna i vattnet) och mormor var lockig i håret, jag berättade om min resa och sen fick jag tvåhundra kronor att spara till sämre tider. Sedan åkte jag till Nyckelviken och dansade runt stången med Julia L och åt middag i hennes mammas fantastiska hus som ligger i en slätt, vid vattnet. Jag ringde till A som är i Skärgården och kände mig som någon karaktär ur Karin Ströms låtar, kanske hon som går omkring med ett blåmärke runt hjärtat. I morse vaknade jag vid halv sex, liksom kastade mig upp ur en mardröm, jag minns varenda detalj och är ganska övertygad om att allt är sant.

PS. Engelsmannen skickar sms: "Hi hot lips, what you up to?"