sannusjka

Mina systrar var de som skickade barbiedockor med flygpost från Amerika. Vinterbarbie hade skridskor och kunde röra på armarna om man tryckte på en knapp i ryggen. Jag hittar henne utan hår i en låda. Städar. Tvättar lakan, viker dem. En slags självrespekt. Jag minns somrar när jag var så ensam att jag lekte med döda fladdermusungar. Jag lät dem ligga i små askar. Andra somrar skulle vi leka tre. Det var alltid bråk. Jag rev sönder min kompis regnjacka. Vi bodde bakom en ringmur, med popcornträd och blodlönnar. Minnen är lika många delar verklighet som dröm. Flyktvägar, tidshål. Dagböckerna ljuger. Varför är jag rädd för elektricitet? El-Berra var i klassen på högstadiet och berättade om hur strömmen kan gå in i kroppen och göra alla inre organ till kol. Min lärare hade en elev som klättrat på ett tåg och dött på fläcken. Jag är rädd för det man inte ser. Någon berättade om en tjej som hade sin tvillingsyster som en utväxt på halsen. Hon hade svalt henne i fostervattnet. Punkaren i Moskva hade en flicka i Kazakstan. Han sa att han skulle döda henne om hon lämnade honom, att han kunde köpa henne för ett får. Jag tittade på honom när han sov under ett vitt lakan på golvet, ville att han skulle vara naken. Varför målar man trädstammarna vita? I Fight Club säger Marla Singer att kondomer är vår tids glasskor.