mrs muscle

Gympaledaren såg ut som min ryska tränare Julia. Grova överarmar, men kvinnligt ansikte. Jag saknar gymet som låg på en stökig bakgård i Petrozavodsk. Hantlarna var typ från artonhundratalet och väggarna tapetserade med Arnold Schwarzenegger. Jag kände mig som en porslinsdocka. Julia stod grensle över mig och räknade... Born to be big-biffarna kollade på tjejernas rumpor och spelade Rammstein på repeat. Jag följde med Julia på tävling i Petersburg. Hotellet var en del av ett stort byggnadskomplex och i lobbyns skinnsoffor satt kroppsbyggarna som i ett parallelluniversum där den amerikanska drömmen är religion och Schwarzenegger dess predikare. Julia hade inte ätit på en vecka. En halv liter destillerat vatten om dagen. Depressioner hjälper en inte, lika lite som panik hjälper en att hitta vägen i skogen, hade hon sagt när jag undrade om hon någonsin tappade lusten till träning och kroppsfixering. Bodybuilding är en ensam sport, med spegeln som domare. Julia kom näst sist i finalen, hon var inte tillräckligt "torr".

14464-57

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback