sannusjka

Min trettiosexårige bror sover i de grönblommiga lakanen. Jag är mjuk i kroppen efter timmar av monolog och dialog. (Kanske är jag ändå den tysta.) Fullmånsdagar. Bror provar pappas kläder. Blommor kommer till dörren. Vi fraktar kaffekoppar, mamma putsar silver. Vi TALAR. Ständigt. Hennes behov, min tystnad. Imorgon: varsin blodröd ros mot allt det vita. Pappas vän ringer mig, berättar om femtiotalet... om Christer Strömholm... berättar att pappa var som en son för honom, hans favoritelev. Bodde i hans lägenhet på Bastugatan. Jag gråter av tacksamhet inför dessa förtroligheter! Tidigare: känslan av intimitet att stå naken hos sin läkare. Lycka till med eksemen, säger han!