bahnhof zoo
Sofia och jag var på fest för nya numret av litteraturtidskriften 00-tal. Vi som känt oss som gamla sherrydrickande tanter på sistone behövde komma ut bland folk. Vi satt dock mest och fnittrade i en skinnsoffa hela kvällen medan poeterna på scenen släpigt läste sina alster. Eftersom jag själv varit estradpoet en gång i tiden hävdar jag bestämt att poesi skall läsas i ensamhet och tyst. Vill ha mer techno, sugmärken, ja, mer naket. Über.
Kommentarer:
Trackback