sannusjka

Jag var en bangare igår, låg raklång på sängen, fast i mina tankegångars spindelnät. Kom ingenstans. I morse låg jag länge på samma plats och läste Beatriz och himlakropparna av Lucìa Etxebarria. Sedan gick jag hem till mamma för att låna hennes tvättmaskin. Hon är bortrest. Det var skönt att vara i den stora lägenheten ensam. Det är inte så att tomrummet från pappa ekar i väggarna, men något känns förstås annorlunda. Jag försöker utröna exakt vad det är som har förändrats. Det där ljudet från kaffemalaren... den väcker starka känslor! En påminnelse om alla middagar som avslutades med kaffe och likör, som abrupt tog slut då tumören i hans strupe gjorde honom oförmögen att ens dricka. Jag minns att Sasja hade varit på Island och köpt en flaska Svarta döden som på något sätt blev en symbol för ett avslutat kapitel. No more la dolce vita. Nu måste jag lämna hemmets lugna vrå. Sushi med Sissi. Måste ta mig ut ur mig själv. Nu.