det skulle vara möjligt

Om mitt liv hade varit en film skulle det tagit en dramatisk vändning ungefär nu: jag skulle bli förälskad i en färgstark, orädd mansperson som skulle ta mig till tunnlar, berg och stup precis som i Underbara älskade, Cabaret och Garden State. Han skulle få mig att "känna" igen. Hela världen skulle skimra i färg istället för mättad sepia.

Eller så skulle mitt liv se ut precis som i filmen Under Toscanas sol: Jag skulle lämna mitt gamla liv och bosätta mig i ett fallfärdigt hus i Toscana, ta hjälp av ett gäng polska byggarbetare (som egentligen är professorer i litteratur) och förvandla kråkslottet till ett mozarelladoftande paradis, lära mig italienska och framförallt: lära mig älska igen! Mycket går åt helvete på vägen; jag blir sol-och-vårad av en sexig italienare, det flyger fladdermöss i sovrummet, alla är lyckliga utom jag... Men - jag skriver en roman. Och till slut, när jag har slappnat av tilltäckligt för att inte bry mig om att jag är en fyrtioårig singelkvinna i en italiensk by, kommer en amerikansk författare på besök och så gifter vi oss och huset ångar av kärlek, trerättersmiddagar och vänner från hela världen.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback