tankegång

image288

Jag tänker på den där tjugosexåriga tjejen som blev överkörd av en lastbil vid korsningen Kungsgatan/Vasagatan. Om min cykel inte blivit snodd i Sandsborg under vintern hade den tjejen kunnat vara jag. Jag hade kunnat bli överkörd av en lastbil och dött på fläcken. Folk brukar fråga mig vad jag hade föredragit: att pappa hastigt avled av en hjärtattack eller att vi genom långvarig sjukdom fick tid att förbereda oss. Det är en idiotisk fråga.

Jag tänker på kvällarna med mamma på kvarterskrogen; hur vi skär oss igenom biffar, doppar klyftpotatis i bearnaise, klunkar vitt vin, glasklara stunder som lika snabbt byts ut i becksvart mörker då vi famlar utan att nå varandra, upptagna på varsitt håll av sorg. Jag klagar på hennes rökning, och hon på min ekonomi. Samtalsämnen som går på repeat. Vi ser människor komma och gå; de som höll pappa uppe efter pensionen; kultureliten som byttes ut mot rörmokare, byggarbetare, pizzabagare. Serberna som kramar oss och bjuder på likör till kaffet och slänger fram ryska artighetsfraser för mig att svara på. Jag tänker på dagen då pappa bad mig fotografera utsikten från sin sjukhussäng. Två fötter i vita strumpor, medelhavsblått skynke. Ärren som gick från hjärta till ryggrad.

Under kudden ligger fem miniatyrdockor från Guatemala, små som knappnålar. En present från Anna, många år sen. Man ska viska sina problem till dem, en för varje docka, i sömnen ska de lösa dem, ett efter ett.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback