sannusjka

Jag har börjat drömma om pappa igen, att han kommer tillbaka; både som spöke och som människa. I drömmarna försöker jag förstå vad döden är, men det är svårt när tiden vrids tillbaka och jag är där för att varna honom om vad som är på väg att hända, alla lagar slutar gälla och även när han faktiskt dör i drömmen fortsätter han leva som en fisk som fortsätter sprattla. I natt kliade jag hans rygg med en klädhängare. Sedan ringde det på dörren och min tonårskärlek stod där i mörkret, lockig och med en glödande ciggarett i munnen. Nutid, fast då. Pappa levde och M hade långt hår. Men vi var vuxna nog att förstå att vi levde på lånad tid. Mamma skulle göra citronmarängbakelser...

Nu försöker jag skaka av mig alla otäcka förnimmelser, örfila mig tillbaka till verkligheten och gå ner till tvättstugan. I går byttes kaffet ut mot öl igen, men jag lämnade Anna vid tiotiden. Mamma ringde nyss och kände sig ensam, mutade mig med rödbetor och chèvreost.

Jag har en hemtenta att skriva, men det kommer aldrig att gå. Måste få tillbaka kontrollen.