it's not me, it's the drugs

En blåsig sommardag i Visby. Jag har precis sett en råtta kika fram ur buskaget vid mödravårdscentralen. Min gynekolog liknar en skolfröken från 40-talet i sin strama hårknut. Jag berättar om råttan. Hon frågar varför jag beslutat mig för att sluta med p-piller.
"De förgiftar min hjärna", svarar jag. "Alla naturliga känslor försvinner, inklusive min sexlust."
"Det behöver inte vara pillernas fel."
"Jag vet att det är pillernas fel. Jag har ätit dem sedan jag var femton, med några uppehåll."
"Man brukar inte sätta in spiral hos kvinnor som ännu inte fött barn."
"Jag vill göra det ändå."
"Din badsäsong kommer bli helt förstörd. Du kommer blöda konstant."
"Det viktiga är att jag har något som funkar när jag åker till Ryssland i höst".
"Ryssland! Tror du att jag släpper iväg dig dit med en spiral? Tänk om det händer något med den?"
"Det finns sjukhus där också."
"Du vet att det är lättare att få könssjukdomar om du har spiral!"
"Jag har inte planerat att ha sex med någon annan än min pojkvän."
"Hmmm."
Diskussionen fortsätter i evighet. Jag känner mig som hennes hunsade elev, det enda som fattas är att hon slår pekpinnen över mina fingrar. Sedan gör vi det. Smärtan är ytterst påtaglig, jag kan ha skrikit. Men det går fort. En Ipren senare står jag ute på gatan igen, i solen vid busskuren. Jag är darrig av smärtan som sakta klingar av. Hör hur råttan rotar bland soporna. Allt jag kan tänka är: jag är fri från p-piller.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback