sannusjka

Skogskyrkogården är med största sannolikhet en av världens vackraste platser. Nu är den dessutom en viloplats för min far. Idag har han legat i en blå sammetspåse i sju månader. Påsen ligger i en askgrav, som tillsammans med andra askgravar bildar något som liknar ett schackspel. Det är inte tillåtet att lägga blommor på graven, de ska läggas runt om, men ingen håller sig till reglerna. Jag struntar i att blommorna vissnar snabbt och blir borttagna, det är handlingen som är det viktiga, just för den stunden. I trädet bredvid satt en koltrast. Pappa sa alltid att det var min fågel. För honom var fåglar viktigt. Nu har de blivit det för mig också, även om jag inte kan deras namn.