fashionable sensitive

Jag vill verkligen läsa Ladies. Tyvärr avslöjades slutet brutalt innan jag hann ta skydd. Elin Klinga reciterade och det spelades piano och dansades experimentell dans. Jag blir berörd av piano. Inte av spretig jazz, men av det rena, klara där varje tangent når en smärtpunkt. Ett slags själens akupunktur... Kvinnan spelade ett stycke Chopin som var vansinnigt vackert. Jag har aldrig introducerats till klassisk musik, men minns att jag tyckte om Chopin när jag var romantisk tonåring och att han dog tidigt i tuberkulos. Han begravdes i Paris, men hans hjärta finns bevarat i Heliga korset i Polen.

Av okänd anledning har jag låten Foolish Games av Jewel i min mp3-spelare. Hon är olyckligt förälskad i en intellektuell alfahanne som tar av sig rocken i regnet ("you were always crazy like that") och diskuterar Mozart till frukost ("you were fashionable sensitive, but too cool to care"). Hon greppar klumpigt sina gitarrsträngar medan han röker cigaretter till kaffet och pratar om sina förebilder, sina genier. Till slut står hon på knä framför honom med sitt blödande hjärta...

Dödsmisshandeln på Kungsholmen skrämmer mig.
Bostadshuset i Blåsut skrämmer mig nu när mörkret är så kompakt. Små lampor lyser upp de halvfärdiga lägenheterna utan väggar. Det är så mycket som symboliserar död för mig nu. Allt grävande. Detta ständiga undantagstillstånd.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback