sannusjka

Jag är riktigt förbannad på den självgoda iraniern. Han står här och juckar mot disken och säger, för femtioelfte gången, att jag ser trött ut och behöver frisk luft/simning/pojkvän. Nej, jag är inte ett dugg trött, jag är lycklig och har sprungit hela Valhallavägen i regnet, så kanske att jag är lite svettig och att mitt smink runnit: men jag är INTE trött. Så sa jag. Men iraniern fortsätter trycka sig mot disken och trixa med ögonbrynen.

Jag har varit på födelsedagskalas hos J. Fem sorters kakor, tårta, nybakat bröd, sallader, allt gick ner och jag satt mätt och lycklig på de antika möblerna hemma hos hennes mamma, diskuterade våldsfilm: våldtäktsscenen i Irrevisible som jag valt att inte se. Än. Detta ämne togs också upp hos Julia och Joel igår till rödvinet: Julias hud knottrades bara jag uttalade ordet i r r e v i s i b l e. Våldtäktsscenen verkar sitta djupt etsad i minnet på de som sett den. Vi gick till klubben Russian Spring Break där alla var nitton och hade keps. Jag kan ha blivit full på Red Stripe, och jag kan ha dansat till Ante up. Jag älskar känslan att vara totalt osårbar: armbågarna och trängseln kändes inte, ingenting gjorde ont, allt rann som vatten genom fingrarna. På vägen hem gick jag förbi en spykavalkad, det satt unga killar i varje port och kräktes i kors. Jag blev rörd.