dunka mig gul och blå

image291

Något jag avskyr är Alvedon på brustablett. Den kväljande smaken, ljudet... som påminner om alla år av migrän, nerbäddad i mammas säng med fuktig handduk på pannan. All frånvaro från skolan.

Men nu dricker jag den för att inget annat erbjuds. Dagen-efter-huvudvärken molar i tinningarna.

Har varit med Ylva och Sofia på Kulturhuset och lyssnat på
Martin Parr. Han var charmig och intressant. Jag glömde nästan huvudvärken och armen som tycks ha gått ur led.

Vi hamnade på Skeppsbar igår...
Jag brukar inte skriva på bloggen om mina flyktiga förbindelser, men jag bara måste bjuda på några godbitar från natten.

Jag hamnade i en gudsförgäten förort, i och för sig inte helt olik min egen, genom att bli buren av en två meter lång mansperson som skämtade om att han skulle våldta mig i det mörklagda buskaget. Låter kanske varken upphetsande eller trevligt, men jag har allvarligt inte skrattat så mycket under hela det här jävla året. Hans lägenhet gav mig en "déja fuck", kände mig tonårig, någonstans mellan förvirring och fascination. Äntligen någon som tar kommando tänkte jag, någon som kallar mig babe och masserar min stackars singelkropp. Att inte behöva ta några beslut eller vara den som för saker framåt. Hans hårdhänthet fick mig att vakna upp ur min koma för en stund, tills jag i morse smög iväg när han fortfarande sov (har bara hänt en gång förut) efter ha skrivit hej då på en tidning i köket... Jag kunde förstås inte hitta vägen till tunnelbanan utan fick fråga en herre som rökte i morgonrock på sin balkong och förstod med ett leende att jag var ett engångsligg på villovägar.

Nu sitter jag här med blåmärken på låren och rivsår i ansiktet och mår helt ok.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback