sannusjka

Här sitter jag med febertermometern i munnen och grinar lite för att jag har så ont i magen. Samlade kraft och ringde min husläkare och fick en tid nu på fredag. Jag gillar inte honom, jag vill ha en kvinnlig läkare. En urmoder som kramar mig, peppar mig, säger att allt blir bra! Villkorslöst, för endast tvåhundra eller vad det kostar. Ömhetsprostitution. Mjuka kuddar, varma ord. Ta hand om mig som om jag vore sju år, inte tjugosju. Gick hem till min mamma igår när jag mådde som sämst och fick lite moderlig kärlek, men den är inte villkorslös - den ger mig dåligt samvete över tusen olika saker. Och i A:s famn? Där är det mjukt och varmt, men jag vill inte vara ett barn. Och han vill inte vara en pappa, av naturliga skäl. Nej, på fredag måste jag gå till min obehagliga läkare. Som känner och klämmer, är ironisk och försöker vara ens polare.