mini me

image393
Daniels dotter Agnes var på jobbet idag, hon är ljuvlig och nu vill jag inte längre aldrig ha barn. Vilken lycka att få en lugn och lycklig unge som i princip aldrig skriker. Eftersom jag själv var lugn och självgående på gränsen till autistisk hoppas jag att det sitter i mina gener. A kom igår och matade mig med sushi. Jag kunde äta allt utom de vita. Undrar om det är min tur att få ätstörningar, så många andra tjejer har ju haft det att det känns som en obligatorisk pubertetsprocess. Jag är teeny tiny efter två dagars icke-ätande. Kläderna hänger redan på mig som jag vore en galge. Mitt mini me låg hopkrupen i sängen på A:s rygg, som en schimpansunge (99,4% av våra gener) och ställde 20 paranoida frågor. Jag gillar inte mitt nya mini me. Inte alls. Jag tror inte han gör det heller. Mini me är skadad efter två dagar i solitude med endast superhjältar som vänner.

Kommentarer:
Postat av: Annelie

Hur du då? Fortfarande illamående? Hopaps det blir bra snart!

Postat av: sanna

Mja, jag äter fast föda i alla fall. Det är ett bra tecken.

2008-02-15 @ 13:25:31
URL: http://www.sannusjka.blogg.se
Postat av: Annelie

och "Hur du då" betydde "Hur mår du då", men det förstod du säkert;)

2008-02-15 @ 13:31:11

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback