grå dimma

Jag är hemma hos mamma, det var ett tag sedan nu. Hon provar kläder inför Guldbaggegalan, jag har tvättat av mig sminket och ska snart lägga mig. Tidigt. Tänker mycket på pappa. Läste första sidorna i Paulrud-boken och strupen snördes samman, jag är rädd. Känner mig lite som Ian Curtis (Sam Riley) i scenen då han börjar gråta mitt i älskog med Deborah, den sortens djupt liggande gråt som bara kommer av riktig smärta.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback