earthquake trail



Och idag - när vi promenerade i Bear Valley, ett vackert massivt skogsområde - såg vi en lokatt (!). De är extremt sällsynta och för mig var det speciellt eftersom jag som barn hade ett lokattsgosedjur istället för en nalle. Bergen, tallarna, red oak, poison ivy, lukten av cypress och eukalyptusträd... Jag älskar den här sortens natur. David visade mig trädet där han gifte sig med en av alla hans kvinnor och the earthquake trail (och hela tiden tänkte jag på Alice), vi köpte tuna sandwitches och åt dem högt upp i bergen, sedan badade jag i Stilla havet. Det var iskallt, vågorna meterhöga, sanden brännhet - på vägen hem simmade jag i det ljumma vattnet i viken och guppade lycklig på den saltiga ytan, tänkte: aldrig mer Sverige.

Och kvällen - när huden blossar av solen och vi äter middag och hjortmamman med sin unge kikar fram ur en buske kommer stockholmsstressen tillbaka, min nacke strejkar och jag ligger ynklig på terapisoffan och David urges me to make a change, att lämna things behind och satsa på att skriva, what the hell, bo i en trailer somewhere? Och jag tänker på livet hemma, olika kedjor som fäster mig, tristessen och väntan på förändring. Hur ska jag kunna fortsätta leva så när jag nu får smaka på... i don't know, the time of my life?

(OBS! Djuren på bilden har inget med verkligheten att göra.)

Kommentarer:
Postat av: Fanny

Å jag vill höra mer. Kollar din blogg flera gånger om dagen för uppdateringar. Det är så inspirerande! Nu ska jag på någon slags casting-workshop inför den schweiziska filmen! Wish me luck. Puss och den största beundrarkramen.

2008-07-08 @ 12:43:21
Postat av: Sanna

Å Fanny. Lycka till hundra gånger om. Puss.


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback