sannusjka

Om och om igen har jag berättat om trippen till Kalifornien, suttit på en klippa i Gröndal och blickat ut över vattnet och avslutat med: Stockholm alltså, finns det något vackrare? Någon timme senare står man på Debaser och tänker nja, not so much. Men helt ok. Och vi undrar om och om igen: var är alla vi känner, och vilka är dessa artonåringar omkring oss? Sen tar man en taxi hem och ringer ett ex för att få någon slags inbillad samhörighet. In the end sover jag ensam i min 160 centimeterssäng.